känslan av att vara ett ruckel

jag har ju lite vajsing med min rygg. vek studentrygg som varit krökt och spänd över böcker i allt för stor utsträckning. och allt för sällan motionerats. det har varit ok under våren, men flytten i förra veckan knäckte den. så i några dagar har jag gått omkring med en sån där ärtpåse som man värmer i micron över axlarna. häromdan gick jag upp för stora trappan i slottet med den på ryggen. på väg mot biblioteket, naturligtvis. då dunkar det till bakom mig. jag vänder mig om. där nere går birgit, 80+ nånting. hon är tydligen i städartagen, och bär ut en stor, tung och otymplig bordsskiva ur matsalen. hon bär den med ena handen. här står jag med en ärtpåse över skuldrorna, där går hon med en bordsskiva i ena handen. borde det inte ha varit tvärtom? jag vänder mig om och går till min läshörna. var ska detta sluta egentligen?

---

idag har jag suttit i och pratat med massa pingstpastorer. flera av dem förde anteckningar i sina laptops. alla hade pc, ingen mac. ett tecken på vår rörelses estetiska underskott?