Monday, February 13, 2006

en politiskt korrekt dag

på förekommen anledning: prosperitygospel är alltså framgångsteologi – kolla här för en förklaring!

idag: trötthet. sent igår. en mängd intryck. varmt. sega föredragningar. bekväma stolar. enorm lunchbuffé. allt som gjort för att man ska bli riktigt sömnig.

vi började med bibelstudium och smågruppssamtal. idag Jes 65:17ff. ny himmel och en ny jord. liksom temat och samtalen här på WCC reflekterar även valet av texter att man präglas av "via activa" (den yttre vägen) i motsats till via contemplativa. det är mycket göra, ganska lite vara. kyrkan ska vara en röst i världen, ska förändra världen. och det är bra tycker jag. helt rätt. särskild evangelikala och en del pingstvänner kan behöva påminnas. Men varifrån kommer kraften och motivationen? sen är det mycket "southern hemisphere", men vad betyder "en ny himmel och en ny jord" i väst? vi har den materiella standard som bibeln beskriver som "himmelriket". men innebär det att vi har allt? få skulle väl hävda det. men det adresserar man inte alls. något om att motverka sekulariseringen kunde kanske vara på agendan? eller i alla fall en kommentar om den andliga ödemark som finns i väst.

jag känner en viss irritation över den politiska korrekthet som präglar WCC, eller i alla fall mycket av dagens diskussioner. i de smågruppkonversationer var det mycket stryka medhårs: "We want to declare that racism is a sin." ja, vem håller inte med om det? nu är det naturligtvis så att WCC är ett "tåg" för områden där detta ännu inte är självklart, och bara för att man som välutbildad västerlänning har hört saker 1000 gånger innebär det inte att de är irrelevanta. men man måste ju också våga utmana sig själv. eller låta sig utmanas. tänk om den amerikanska högern skulle vilja vara med i WCC? skulle den kristna kärleken klara det?

Det talas mycket om betydelsen av de unga, att detta ska vara "the youth assembly", men går det att realisera? denna glorifiering av ungdomen... visst, det är värdefullt, men hur mycket kan man uppmana en grupp att agera profetiskt? tar inte det död på själva glöden? måste det inte komma underifrån, från oss själva? Dessutom: för 40-50 år sedan var världen lite tydligare inrutad. "de onda" var tydligare, och det fanns många fler "vita fläckar" (befrielseteologi, rättvisetänk, feministteologi, etc.). Idag har man täckt in mycket av det, och världen har onekligen blivit mer komplicerad. kanske är det inte ungdomarnas tid, kanske är det de gamla visa männens och kvinnornas tid? Samtalen mellan de unga är i alla fall präglade av det etablerade språket. poetiskt, högtravande, idealistiskt. Exempelvis: Ett skämt från en av delegaterna: "Vi tänkte föreslå IMF:s upplösning, men vi väntar med det". Síon (uttalas Sean, inte samma som ovan) som satt brevid mig: "I'm sure the IMF breathes a sigh of relief!" (ironiskt, alltså) Vad är poängen med att tänka i dessa helt okonkreta banor? Är vi här för att driva vår egen agenda och visa varandra hur vidsynta och medvetna vi är? Eller för att göra en konkret skillnad i frågor som verkligen betyder något. Man slår ständigt in öppna dörrar: "We want to stress that the Gospel har political concequence in every context." Någon emot detta?? Man måste hitta sätt att komma vidare. den skyttegraven är redan intagen – varför stanna kvar? man slåss mot det förflutnas skuggor.

Jag yttrade mig. efter manus och mycket kort. så här sa jag:

"The WCC can be thought of as a game. It is constituted by certain rules, characterized by a particular language. It consists of structures and commissions and works through writing reports, booklets and statements. We (as youths) can impact the WCC by trying to 'play the game' better than the others. We use their words, but try and do it better. We try and form more efficient committees and lobbygroups. But a challenge would be if we could ask ourselves: 'is it possible to play the game in an entirely different way?'"

ja, lite av ett "think outside the box"-uttalande. född ur känslan av att vi är en sämre kopia av de äldre, att det inte finns någon sälta. kanske kan Bidraget ligga i att förändra formen snarare än innehållet. WCC rymmer ju oerhört mycket bra saker, när det gäller uppmärksamhet på de svaga, arbetet för miljön, mot fattigdom, etc. Man har en unik position, men lyckas likväl inte riktigt få genomslag; det är ineffektivt på många sätt, tycks det. innehållet är bra, kanske är det formen, behållaren, som behöver förändras? men hur?

samtidigt ska det tilläggas att ovanstående intryck kommer från gruppsamtalen. talar man med enskilda kan man märka en liknande frustration över detta tillstånd. men också en vilsenhet: något är fel, men vad? det går liksom inte att sätta fingret på det. och hur kan man då fixa det? det känns låst på något sätt. språket, handlingsutrymmet, allt.

kontroversen kommer genom de ortodoxa. dagens höjdpunkt var rapporten från gruppen som samtalade om kvinnans roll i kyrkan. Lina, svensk delegat, återgav diplomatiskt samtalens innehåll: "We talked about women priesthood. For some of us that was an important issue, while others meant we should focus on other things." Underbart! knappast otydligt vem som tyckte vad. jag kunde inte låta bli att skratta. rätt så högt. tyvärr var jag den enda, så det var kanske inte så diskret...!

somliga stör sig som sagt på de ortodoxa, men så vansinnigt tråkigt och enahanda det skulle vara om de inte var här! inget motstånd alls... Men S var inte så glad över deras närvaro. han såg de som att de hindrade WCC:s möjlighet att agera. för honom är WCC en "göra" grupp, vars främsta uppgift är att agera i världen. och det är klart att diversity försvårar ett sådant agerande. (för att inte tala om vad som skulle ske om pingstvänner och evangelikala kom med i gamet.) Jag håller inte med: WCC:s främsta uppgift är att verka för kristen enhet. och man får ge WCC credit för de ansträgningar de har gjort för att behålla de ortodoxa i gemenskapen (det finns numera en särskild grupp för orthodox participation, vilken drivit igenom en rad förändringar av WCC). Det tyder det på att man från ledningshåll också vill ha den ordningen: först enhet, sedan agerande. men det finns en spänning där, onekligen. jag förstår dock inte varför folk bekymrar sig så mycket om oenighet. det är väl inte i hela världen. som det är nu känns det som att de skulle behövas lite mer verklig oenighet (inte i detaljer och paragrafer) för att vitalisera diskussionerna. skillnad, olikhet, behöver inte leda till strid. på något sätt kan man se den som en förutsättningen för kärleken. unity IN diversity. däri ligger ju rikedomen!

underbart att Zlatan gjorde mål igen. men fortsatt motstånd i OS. medan norge håvar in medaljer...

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Underbart bra jobbat Joel!
Vem det nu var som kom på att skicka dig ska ha en fet eloge! Här sitter jag hemma i Sverige och får utförlig rapport om vad som händer. Bara tackar och bugar...

Och tur för dig att du är en sån sport- och fotbollsnörd så du får prata om något annat än teologi!

Har du droppat några Emil-citat än, eller är det ett alldeles för lokalt fenomen?

och så var det ju det här med Dramin...

4:15 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home