The end

Många resedagböcker avslutas aldrig. När man är så nära målet upphör koncentrationen. Och sista dan på autobahn ansågs kanske ändå inte innehålla något som gjorde den värd att minnas. Men oavslutade projekt kliar i ens medvetande. Jag ska försöka sätta en ordentlig punkt.

Nu var visserligen sista dagen på WCC inte särskilt minnesvärd för min del. Det visade sig att det var en förkylning jag dragit på mig. Det är tropisk värme utomhus, men i plenarsalen är det AC och bitvis riktigt kallt. (och ja, kyla orsakar förkylning. Det har varit omdebatterat, och eftersom ”bara” all mänsklig erfarenhet och inte vetenskapliga resultat pekat i denna riktning har många ifrågasatt det. Men på flyget hem fann jag nu en artikel där ett engelskt team konstaterat sambandet genom att jämföra två testgrupper, en ”normal” och en som man satte med fötterna i kallt vatten. I den senare gruppen blev antalet förkylningar mycket stort. Så nu är det bevisat!) Så jag låg på hotellrummet och var allmänt febrig. Lyssnade på curlingfinalen på webbradion. Jag är en stor beundrare av mycket radio, men den här sändningen var riktigt undermålig måste jag säga. De fem inblandade (två i studion, två kommentatorer, en vid ”rinkside”) verkade inte ha annat än att säga än ”Hur nervös är du?” och ”Tror du Sverige klarare det här?” till varandra. Msn:ade lite med benjamin och läste ”Havets Stjärna”. Tvingade mig att trots bristande aptit äta lunch och sen också en kvällsmacka.

När svenskarna kom till hotellet fick jag lite rapporter från dagen. Idag skulle ju ALLA beslut tas. Det känns nästan som en taktik: krånglar ni så strandar hela projektet. Samtidigt har ju diskussionerna varit innan. Besluten tas genom consensusmodellen (som jag beskrivit tidigare). Enligt den ska en fråga inte drivas igenom om det så bara finns EN person som är emot. Då ska man köra den en gång till och se om man kan få en skrivelse som även denna ”kan leva med”. Men går inte det så tar man beslutet ändå, så får avvikaren anteckna sig till protokollet. Det bygger på att man är beredd att ge och ta. Man kanske inte får med sina favoritformuleringar, men förhoppningsvis kan man ”tolerera” skrivningarna ändå. Nu gick det bra. Ingen tjurade och blockerade processen. Det man klubbade var alltså en del av de dokument vi haft uppe för diskussion tidigare dagar. Jag hade hoppats kunna kommentera ändringarna, men jag lyckas inte hitta dem på nätet. Kanske är de inte upplagda ännu? Same-David var glad för att indigeneous-people fått dit en formulering om att stödja ursprungbefolkningars språk, kultur och även att bejaka deras teologiska bidrag. Jag hörde också något om att man fört till en formulering om evangelisation till mångas glädje. Men mycket mer än så vet jag tyvärr inte än. Ska hålla utkik efter dokumenten.

Gick och la mig vid halv nio och sov uselt som jag alltid gör inför avfärder.