framme

Lämnade Paris vid midnatt, hamnade bredvid en trevlig kille. Theo, hälften brasse, hälften fransos. Brasilianare i hjärtat men för närvarande student i Paris. Vi pratat en del fotboll, lite politik och han berättade lite om vad som var värt att göra i PA. Lyckades sova lite.

I Sao Paolo började man kunna identifiera delegater till WCC. Nån hade prästkrage, och när jag frågade och vi började prata avslöjade ytterligare deltagare sig. ”Gissa nationaliteten” är alltid en klassisk flygplatslek. Nu kunde man till detta lägga: delegat eller inte? Försöka se om folk såg kyrkliga ut. Är det så att kyrkofolk har en tendens att se lite smågrå ut? Eller inte bara grå, lite grå med en touch av ordentlighet. Samtidigt som man skulle kunna sucka lite åt detta förhållande, så måste man ändå konstatera att det sällan motsvaras av insidan: ju gråare någon tycks vid en första anblick, desto trevligare och tom. roligare är personen ofta. Ok, detta är inte vetenskap – men det kan ju ändå ligga nåt i det.

Träffade ett par yngre, en Shawn från Wales och en ung pakiskansk tjej. Mycket trevliga båda två. Shawn och jag pratade fotboll.

Från SP var det möjligt att röra sig lite som en grupp och hålla reda på varandra. Det var skönt. Kunna dela lite ansvaret. Ankom Porto Alegre flygplats omkring klockan 15. Därifrån bussades vi i värsta lyxbussen ut till hotellen. Där vid ca 17.

Hotellrummet var brunt, vilket onekligen var något av en besvikelse. Och när man liver ur hissen på 4:e våningen (där jag har mitt rum) möts man av en svag doft av något som påminner om kattpiss. (Fuktskador, hävdar någon. Inte otroligt i detta klimat.) Det estetiska är viktigt, och det påverkar en. Man är kropp, ingen idé att låtsas om något annat. Första gången jag verkligen packat upp på ett hotell: inte levt ur väskan, utan använt garderoberna. Här kommer jag bo i två veckor. Tillsammans med övriga skandinaver som inkvarteras på samma hotell. Vi gick ut och åt på kvällen. Till ”Café Z”. Jag hade inte ätit vettigt på 2 dygn, så en rejälare köttbit var mycket välkommet. Barbeque är tydligen traktens specialitet. Det plus en öl för 24 reais, knappt 100 kr (vilket det var att betrakta som en dyr restaurant). Vi satt naturligtvis ute, vilket jag gör nu också. Det är väl omkring 20 grader. En soft kväll i tropikerna.