kobia, pingst och prosperity

Utmattande första dag som jag nu ska försöka minnas utan anteckningar eller schema vid min sida.

Vi är ungefär 200 unga delegater som samlats till "WCC Youth Pre-Assembly". Egentligen skulle det bara vara delegatet, och min officiella titel är observer, så eg. kvalificerar inte jag. men ingen bryr sig. Efter fruktfrukost (mangon!) bussades vi till campus. En inledande gudstjänst, sedan information. Kan inte tänka mig att det gått en dag när jag skriver detta. Morgonen känns så avlägsen: när vi stod där i en diffus kö utanför kapellet, ingen rörde sig och vi (jag och en same-vän som jag träffat. minns ej namn. David?) undrade om det berodde på att alla inte fick plats. Vi hade liksom ingen koll. Inga namn, inga ansikten, ingen uppfattning om antal. ingenting. så kom det igång. alla olika språk. och jag satt och tänkte på pingsten: tungotalet som en möjlighet till kommunikation utanför språkets gränser. Ingen förstår, alla förstår, Gud förstår. det finns något ekumeniskt / interkulturellt över tungotalet. Sen (ja, det hände faktiskt i denna ordning) läste de Apg. 2, om pingsten, och talaren jämförde med babels torn. från förvirring till förståelse.

Känslan växlar. ibland känns det som ett ungdomsläger. uppsluppet, halvseriöst, och med grupper av "tuffa" och "fromma". de som arbetar som stewards känner varandra något bättre och sticker ut lite. men så rasar allt det där, och man slås av hur kloka, varma och vänliga också de som kanske gett ett annat intryck är. folk är verkligen vänliga. får man ögonkontakt med någon hälsar man, sen kommer de vanliga frågorna: namn, nationalitet, samfund. igår var det resväg och tid också, men det har nu fallit bort. åt lunch med en amerikansk kväkare (har träffat 2 kväkare!) och väninna. hos henne kunde man tydligt märka en skepsis mot pingströrelsen. liksom mot en australiensare som jag hamnade i samma bönegrupp som: "Can I ask a controversial question? How do you feel about prosperity gospel?" Tydligen hade även hillsong dessa tendenser i Australien (ja mer än tendenser enl. henne – hon gav rätt skrämmande exempel på boktitlar från ledare...) Pratade sedan med en Daniel som var mycket positiv till en början (Schweiz): "Pentecostalism is a great challenge to the WCC!" Visade sig att hade pingstbakgrund, men nu läste till pastor inom den reformerta kyrkan. På kvällen var utekväll på en klubb, och då pratade vi mer, även med Phillippe från Brasilien. Metodist, också teolog. Också han mycket positiv till pingst, i grunden. Men samtidigt var både han och Daniel väldigt negativa till "prosperity gospel" som finns i de nyare karismatiska rörelserna. Och G12, som finns i både Schweiz & Brasilien. Båda var oerhört kloka och väldigt väl insatta i pingströrelsen, både teologiskt och mentalitetsmässigt. Jag vet inte om jag träffat någon svensk utanför pingst som lika insiktsfullt kunnat uttala sig om rörelsen.

Allt var försenat, vilket störde en del västeuropéer. Och vissa planeringsmissar gjorde onekligen. En ortodox delegat var vansinnig över att man ägnat 45 minuter åt frågan "sexual harrassments". flera tyckte det var lite... märkligt. inte minst med tanke på det tighta schemat. det vettiga ligger i att betona att man är från olika kulturer och kan uppfatta saker på olika sätt. en amerikanska (episkopal) jämförde det med "highschool churchcamps" när de varnar ungdomarna för sexualitetens faror.

Dr. Rev. Sam Kobia, General Secretary of the WCC, kom på eftermiddagen (efter lunch när man var som tröttast). tog rätt noggranna anteckningar, återkommer kanske till det. han hade insiktsfulla analyser av samtiden, och nämnde bl.a. pentecostalism som en av tidens frågor och utmaningar: "behöver vi förändra våra gudstjänster? Varför dras så många, och inte minst unga, till denna typ av gudstjänster". Vi hade smågruppssamtal, och jag frågade vad de tyckte om detta. Åter positiv respons kring pingst: En bra och viktig utmaning. Samtidigt reservationen: ibland är de lite galna....

Efteråt frågade tjejen från australien vad jag tyckte. "Bitvis briljanta analyser, bitvis lite småtrist", svarade jag. Hon kommenterade: "Jag saknade bekännelsen. Vi är ju här som kristna. Men det var väldigt vagt tal om vad vi som kristna och genom vår tro kan göra för att förändra världen." Visserligen är assembly-temat: "God, in your grace, transform the world", och Sam (som vi uppmanades att kalla honom) betonade det nådperspektiv som fanns i detta: det är Gud verk, därför är temat formulerat som en bön. Men kanske har hon en poäng. Kristus var ganska frånvarande i Kobias tal. Nämndes han ens? Nu är ett tal för lite för att avgöra; det kan vara en slum, det kan vara en trend. får fortsätta lyssna.

En annan trend: några har gnällt på de ortodoxa (3 st närmare bestämt): för gnälliga, sa nån. det är spännande. jag slås av hur präglade varje enskild delegat jag möter verkligen är av den ekumeniska visionen. samtidigt: hur obekvämt är man beredd att göra det för sig? vad händer om pingstvännerna och de evangelikala på allvar kommer med. Går det att fortsätta att be om ursäkt för att man kommer från "Bush-land" (Texas), och att jubla när det talas om möjligheter för alkoholförtäring? det där är ett dilemma: man talar mycket om "space", men om man tar vissa saker för givet (som att man inte gillar Bush och gärna tar en öl), hur mycket rymd finns det egentligen? Friheter förvandlas så lätt till fängelser. Nya ramar.

Trevligt att ha några norrmän här så att man kan få någon att bryta sitt OS intresse mot. Synd bara att de allt är bäst när det gäller, och vi sämst. Dag ett är över. 4-0 till norge.