köpenhavn

9/2, 12:45

Sitter och väntar på flyget från Kastrup, och vad kan väl passa bättre än att så här ett tjogtal meter från en reklamskylt för Jyllandsposten (”Danmarks internationelle avis” – jo, vi vet) kommentera muhammedbråket. Särskilt som att jag nämnde det på ett sätt som kan synas lite vanvördigt nedan...

Det är ju som alltid en fråga om perspektiv. Att det som upplevs som en religiös provokation leder till våld och hot om ännu mer våld är i alla lägen orimligt. Men samtidigt som att det är fel, så är det inte omöjligt att förstå. Det handlar om en kulturkonflikt, där många i den arabiska världen (liksom utanför västvärlden i stort) upplever det västliga inflytande som en förtryckande imperialism – både ekonomiskt och ideologiskt/kulturellt. Vad som i deras ögon skett är alltså att de som är ”starka” med berått gjort mod narr av och förnedrat det som är heligt för dem. Detta blir ju än mer tydligt om man betänker att det är i det av rasism präglade Danmark som bilderna publicerats. Det är klart att en sådan sak framkallar vrede. En vrede som måste kanaliseras, och här kan demonstrationer mycket väl vara en rimlig aktion. För att visa, sätta ner foten: Det ni gör mot oss är inte ok! (Vad gäller ekonomisk bojkott kan man ju tycka mycket om det, ”Drabbar oskyldiga” etc., men den är ju anmärkningsvärt effektiv mot en civilisation som satt Mammon på härskartronen. Och vi i väst har ju använt den många gånger mot stater vars ideologi vi inte sympatiserat med. Och då är det inte bara människors jobb som strukit med…)

Men när man tar till våld passerar man en gräns för vad som är ok sätt att kanalisera vrede. är aldrig ok. Det kan inte försvaras, även om man rent intellektuellt kan förstå bakgrunden till reaktionen. Men att förklarar och förstå är inte samma sak som att försvara.

Vad gäller några av dagens kommentarer tycker jag Magnus Erikson har fel när han med tanke på jämförelser mellan nidbilder av judar och homosexuella skriver: ”nazismens propagandabilder betsade mot enskilda människor, medan de aktuella bilderna driver med religiösa symboler.” Han missar ”herrefolksperspektivet” i den här frågan. Dessutom: om det är så omöjligt att skilja mellan person och handling/läggning i homosexdebatten, varför ska man helt plötsligt kunna skilja mellan person och ”det personen håller heligt” i denna fråga? I väst har vi uppenbarligen svårt att förstå att somliga integrerar saker utanför sig själva (”religiösa symboler”) med sig själva till den grad att de upplever ett påhopp på dessa symboler som en personlig kränkning. Detta har väl att göra med att ”hålla något heligt”, vilket inte heller är så bra på.