Tuesday, March 07, 2006

Den djupa koncentrationen. De uppslukade ögonen. Det knappt skönjbara, återhållna leendet. Det är så uppenbart att den unge bibliotikarien framför dataskärmen Inte Jobbar. Han sitter mitt framför huvudingången till biblioteket. Varje dag passerar hundratals - minst - studenter. Människor som han själv. Som känner igen tecknen. Som ser, som vet. Hundratals. Tror han att ingen anar?

Mitt vända dygn fortsätter. Igår var jag förbi av trötthet klockan halv tio. 21:30. Jag kan inte ha lagt mig så tidigt utan extrema skäl (jetlagad, sjuk eller uppe ett helt dygn) sedan slutet av 80-talet. Somnade nästan omedelbart. Och var å andra sidan oförskämt pigg när jag gick till morgonbönen strax efter sju idag. Var där ensam tillsammans med Pascal. Skrämmande. Har bett Laudes hundratals gånger (nåja...), men aldrig "ensam". Inte nog med att den sjungs (vilket gick bra, vi körde en entonig melodi som tom. jag kunde klara!), man ska hålla reda på vem som gör vad. Om han läser första raden, då ska jag läsa antifonen. Och bibeltexten. Men hur var det, säger man "Så lyder Herrens ord" efter läsningen. Jag tvekade, men sa det. Pascal mumlade till svar. Nej, man skulle inte säga det; jag frågade och fick det förklarat sen. Och sen Benedictus. Jag tycker att jag kan den utantill. Vet inte ens var det står i tidegärden. Men att kunna utantill med någon som har texten är en annan sak än att kunna den utantill ensam. Vet fortfarande inte om jag klarade det. Men trots prövningarna så var det fint att be bara två stycken.

Nu är klockan snart elva. Det är mer normalt. Fast jag är astrött.

0 Comments:

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home