det är nära nu...

Påsken är nära.

Sen verkar våren vara nära. idag var det som att folk liksom hade tröttnat och kollektivt bestämt sig för att gå till nästa steg, trots att inte vädret riktigt tillät. jackorna var lite tunnar, lite kortare, och antalet mössor ganska mycket färre.

---

På Sydsvenskans ledarsida kommenterar man idag att Freivalds skyller sin avgång på "mediedrevet": "Kalla det mediedrev. Men att granska makten är mediernas uppdrag. En plikt och en förbannad skyldighet." Man riktigt känner hur vinden viner i håret på ledarskribenten där han/hon står på barrikaderna och slåss för sanningen och rättvisan. eller inte. det var helt rätt att Freivalds avgick. men inbilla mig inte att medierna i sin kritik drevs av ett starkt patos för rättvisa och en känsla av förpliktelse mot samhället. de mediala institutionerna gör dagligen tydligt att deras grundläggande drivkrafter är andra. de är profitdrivna. en gång i tiden startades och drevs tidningar av idealitet (det var faktiskt så, jag romantiserar inte nu). och journalister drevs av rättspatos. de är lite i ropet nu, dessa gamla journalisträvar. björn af kleen intervjuade en i sydsvenskan häromdagen (sorry, hittar inte länken). och de figurerar i nya filmer från hollywood ("Good night and good luck" och "Capote"). nostalgin kring förflutenhetens helgon reflekterar avsaknaden av nutida förebilder. john stewards uppgörelse med "debattprogrammet" Crossfire i USA var för en tid sedan den mest nerladdade filen på internet (och uppmärksammad också bland svenska bloggare). vi vet det och de själva vet de: journalistiken har förlorat sin själ. man får Freivalds avskedad och talar om "plikt och förbannad skyldighet". man uttalar gamla formler, men engagemanget saknas. orden är tomma. ingen tror er.