knappast kungligt

Var på Espressohouse i eftermiddag och tog tillfället att bekanta mig med King – modemagasinet för män. Inget vidare intryck.

Ledaren var bland det värsta jag läst. Chefredaktören Pelle hade hamnat på sjukhus och tvingats dela rum med tre dementa åldringar. Det är som han står och drar historien för sina stureplanspolare: ”Kan ni tänka er, dessa knäppgökar (jo, han använder det ordet) och så jag!” Följt av ”humoristiska” beskrivningar av deras konversationer och förehavande. Och så ”knorren”: ”Nej om jag fått välja skulle jag aldrig delat rum med dem tre, mycket hellre med huvudpersonerna i detta nummer: Zlatan, Liam Gallagher och Truman Capote.” Vilken sjuk, sjuk människosyn! Först raljera över sjuka människor som han tvingas vara sjuk tillsammans med, och sedan utnämnda tre övermänniskor som han mycket hellre skulle hänga med.

Och på tal om omslaget: Hur kan man låta framsidan prydas av Zlatan intill orden ”Exklusiv intervju”, när det motsvaras av att Aftonbladets Peter Wennman gör en sammanfattning av några av sina gamla Zlatan-intervjuer, kryddat med två eller tre nya citat? Sen är ju artikelns tes märklig: Zlatan är arg på (oss i) media för att han har en tendens att se allt i svart och vitt och dela i världen i onda och goda. Detta har han lärt av sin far, som, nämns det ”i förbigående” (ok, nu är det jag som är insinuant), är muslim. Detta blir ju lite märkligt när det kommer från en av de mest kända representanterna för den svenska kvällspress Zlatan är i konflikt med. Det blir ju typ: ”Undrar ni varför Zlatan är arg på oss? Jo, det är för att han är paranoid!” Ok, men det förklarar inte den förändring Wennman ger så mycket uppmärksamhet: från okänd talang som bjuder hem media till lägenheten där han bor med sin mamma, till misstänksam superstjärna. Varför misstänksamhet nu och inte då? Har det nåt att göra med upprepade felciteringar, bristande professionalism och allmänt skandalsökande?