when I was younger so much younger than today

På träslöjden nån gång i högstadeiet fick vi möjlighet att mot slutet av terminen göra vad vi ville. Vi hade blivit klara med allt obligatoriskt, och en handfull lektioner återstod. Träslöjd är inte min starka sida, ohjälpligt oteknisk som jag är, därför kommer mitt val alltid att vara ett mysterium för mig: jag valde att göra ett halvcirkelformat nyckelskåp. Det är troligtvis det mest komplicerade jag byggt i hela mitt liv. Först snedhyvlade jag åtta träbitar så att kanterna fick en liten lutning. Därefter limmade jag ihop dem - en i taget med hjälp av flera tvingmans - tills jag hade min halvcirkel. Sen hyvlade jag ner de ännu något spetsiga kanterna så att min halvcirkel blev slät och fin. Sen sågade jag ut en lucka (med bågfil), satte fast tak, golv och bakre vägg. Tillkom naturligtvis en enorm mängd putsande och raspande. Jag vill minnas att de flesta av mina klasskompisar ägnade sig åt att göra smörknivar och att stå och prata. Och jag tyckte inte ens träslöjd var roligt! Jag förstår verkligen inte vad som drev mig.

Nästa termin gavs vi samma frihet i slutet av terminen. Då gjorde jag en flugsmällare. När jag gick upp till läraren för att få den betygsatt sa han så där snäsigt som bara en träslöjdslärare kan: "Såna där enkla konstruktioner kan jag inte hålla på att betygsätta!"

Det är lustigt, man är så random i den åldern.