I höstas fick jag höra att Roque Santa Cruz hade slitit av korsbandet. Tidningarna berättade att han var Paraguays främste anfallare. Kanske skulle han inte hinna bli frisk till VM. Roque Santa Cruz. Fullständigt okänd för mig. Och jag ska inte förneka att jag någonstans kände mig lite glad: "Otur för honom, whoever he is, bra för oss!" Nu har jag läst om honom i senaste Offside: en 24-årig kille som varit talang väldigt länge, men haft problem att ta en ordinarie plats i Bayern Munchen. Många skador, och till råga på allt förlorade han sin bror i en bilolycka i början av förra året. När han så äntligen tog en A-lagsplats i höstas slets korsbandet av. Nu är han inte bara ett namn, utan ett ansikte; en människa med en berättelse. Det har han naturligtvis varit hela tiden, bara att jag inte vetat om det. Men om jag ansträngt mig lite kunde jag ha räknat ut det: bakom varje namn finns ju en människa. Men det är lite ansträngande att tänka så. Det är jobbigt att vara moralisk, man är gärna lite lat. Kanske är bekvämligheten ondskans främsta allierade.

Till råga på allt tycks han vara en varmt troende katolik som sätter familjen högt. Sånt måste man naturligtvis älska! Och så har han kommit i bråk med sin tränare om attityden till fotboll.

Den tyske tränaren: "Han är en bra kille, men han har den typiska sydamerikanska mentaliteten: han vill ha roligt när han spelar. Bristen på framgång är en konsekvens av det. I den europeiska fotbollen är det resultat som räknas. Fotboll är business och inte en lek., det står stora pengar på spel: Det har inte Roque förstått."

Roques svar: "Han gillar inte den inställning vi sydamerikanska spelare har, att vi tränar, skrattar och har kul tillsammans med våra lagkamrater, glada över att vi är välsignade med chansen att få spela fotboll. De ser det på ett annat sätt. Men de kan inte ta ifrån oss den inställningen om de skulle försöka i 15 eller 30 år."

(nu tycker jag naturligtvis att tysken är en fet idiot, men det kanske finns en försonande berättelse bakom det uttalandet? Eller bara beräknande bekvämlighet?)

Den 15 juni spelar Sverige mot Paraguay i Berlin. Jag är där! (inshallah) Förhoppningsvis har Roque tillfrisknat och kan spela. Men jag kan nog inte önska honom framgång i just den matchen.