if you can't win, don't fight

Nu har vi så sakertliga kommit i ordning, färre lådor står på golvet. det är annnorlunda att bo här, att komma hit från mitt i stan. i måndags kom jag hem vid halv sju på kvällen och mötte min hustru. vi tittade på varandra, vi tittade runt omkring oss [på alla packlådor som vi inte orkade packa upp] och vi sa: jaha, vad gör vi nu? vi är på landet, vi är i ingenstans, det är väldigt, väldigt tyst här. det analoga nätet är nedsläckt och vi har ingen box. inte ens steron är inkopplad. och det är mycket långt till närmsta café - speciellt om man inte har något bil. vi kommer att vänja oss. vi kommer kanske till och med att älska det. när vi beklagar oss för lokalbefolkningen får vi till svar att "det är nyttigt". med tystnad och 0 utbud och så. men den kvällen valde vi att inte kämpa. ett telefonsamtal till min bror och en kväll med seinfeld hos mina föräldrar.