Thursday, April 06, 2006

it's not dark yet, but it's getting there...

surt och onödigt och störande och riktigt, riktigt tungt. Satt ensam vid ett bord med 7 frölundaiter och såg matchen. Och det är väl ok att förlora, till och med att förlora när man sitter bredvid vinnare. Det har jag ju gjort förr, som i match ett som jag såg med brandingenjörs-oskar. Han hade en bra ton och var balanserad. Men killen jag satt jämte idag såg demoner varje gång han såg en blå tröja; och di röde var bara änglar hela tiden. Det är väl en sak om man går in för att ta rollen "hängiven och enögd supporter" och liksom medvetet väljer att vara partisk. Men den spelade objektiviteten går mig på nerverna. När en människa tror sig vara saklig och nykter, men i själva verket aldrig lyckas ha mer än ett perspektiv - den egna sidans. Linköpingsspelarna spelade hela tiden fult, på gränsen till grymt, enligt den här killen. Som när en linköpingsspelare tacklade en frölundait efter signal, och frölundaspelaren ramlade över Salo. Ok, inte snyggt, onödigt dessutom. Och bestraffat med en 2 minuters utvisning. Men det får väl vara någon måtta: hockey är en kontaktsport, och om man blir så upprörd för en lite sen tackling, vad har man då kvar när det blir en spearing eller en allvarlig boarding? Det måste finnas proportioner, och den verkliga ilskan bör man lägga på de verkliga skitstövlarna. Vidare var domaren var givetvis för linköping, och när en frölundaspelare åkte ut, då var det för att linköpingskillarna filmade. Då kan det tilläggas att LHC-spelarna sattes i utvisningsbåset 9 gånger, mot 6 för Frölunda. Jösses, så jobbigt. Så jobbigt att leva så: hela tiden uppleva att hela världen är emot en. Att man själv är ett helgon men ständigt motarbetas av mörka krafter. Euforins enögdhet är en sak, den kan svepa med vem som helst. Men förmår inte se de de mindre smickrande sidorna hos sitt eget lag, då är risken att man inte heller är medveten om sitt eget mörker.

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

det är enkelt och välbehövligt att skriva av sig om sport. speciellt efter förluster. nu får du en fin inblick i mitt liv.

12:35 AM  
Blogger Filip said...

Sen var det ju de här killarna, kompisar till min arbetskamrat, som läste här och trodde jag var tonåring. De fick en chock när de hörde att jag var en dag över tjugo. Jag är 31. Seriöst killar, det var den värsta dissningen jag fått sedan nian.

Ur Erinas blogg... vem den ena av killarna är vet vi ju, men nu blir jag lite orolig för att du dratt in mig i din fadäs!
Eller är det två oberoende kompisar till Gurra G?

Jevra!

8:46 PM  
Anonymous Anonymous said...

du länkar inte till rätt adress längre... utan till min gamla...

4:36 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home