och det här då?
Om LHC vinner i matchen som börjar om en kvart så går de till sm-final. det vore ju å ena sidan fantastiskt, en underbar framgång och helt berusande. enda buggen är att finalserien krockar med påsken. som jag hade tänkt att faktiskt fira i år. en finalmatch på skärtorsdagskvällen, och en annan på påskafton. *suck* det pajar ju om inte allt så ganska mycket. men jag kan ju inte hoppas på att de förlorar - särskilt inte mot fula frölunda som jag tidigare gillat, men som jag nu efter 5 matcher börjar hysa visst agg mot. så återigen: hur ska jag tänka?
posted by joelh at
7:10 PM
4 Comments:
hehe... och trots att jag har ansträngt mig så att förklara både påsken och sport för dig! i båda fallen utifrån ett narrativt perspektiv, slår det mig.
eller så flyter jag bara med: liten insats (=hålla båda dörrarna öppna) = liten besvikelse. men å andra sidan inte samma eufori om det går vägen för Cluben... se där hur mycket sporten kan likna livet i stort. (begrunda noga det innan du får för dig att klaga på ämnesvalen igen, filip)
Men skit i påsken, liksom du skiter i fastan?
Du prioriterar ju hockeyn före att säga adjö till dina vänner...
då kan du väl med gott samvete strunta i att säga adjö till din döende Kristus, jubla över seger medan Han ligger i graven och med LHC-tröjan på på påsknattsmässan (tre på på raken :-) fira hans uppståndelse för att du ska vara fri att titta på hockey?
Sport suger... Dessutom kommer LHC att förlora och hamna på en snöplig 4:e plats och du kommer stå ddär med ångest och några bortslösade kvällar.
Ve de sportintresserade...
cristo: de är inte bortslösade om jag lyckats med konsten att leva så mycket i nuet att jag kan uppskatta dem [segrarna] i sig själva, trots att de var vunna slag i ett förlorat krig. men har jag det? medger att eftersmaken riskerar att bli bitter...
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home