Sunday, April 02, 2006

söndagsläsning



Bilden ovan är ett montage. inte bara genom att jag har placerat böckerna i en hög och tagit kort på dem. i själva verket har jag inte alls ägnat något av den här söndagen åt dem. jo, jag slog lite i smith's bok när jag pratade med a, men inte mer än så. men jag gillar bilden av mig som det skulle ge om jag hade läst dem denna söndag: smiths presentation av en avantgardistiskt teologi, cléments uppbyggelse-via-historien (och dessutom fornkyrkan!), och som kronan på verket: den poppige och geniale safran foer! dessutom tycker jag alla böckerna är snygga på något vis. de känns både uppdaterade och rejäla. som man själv vill vara. är det detta som kallas att regissera sitt liv? att vara mer intresserad av bilden av ens liv än dess verkliga innehåll? sånt som bloggare då och då får kritik för att hålla på med.

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Men vilket montage sen!

Vem har lyckats ta en så bra bild med en sån lyster?

Fantastiskt!

8:54 AM  
Anonymous Anonymous said...

Jag har inte riktigt förstått vad det är som är så radikalt med Radical Orthodoxy. Smith's analys är visserligen schysst, men slutsatsen märklig. Jag menar, hur sannolikt känns det egentligen att vi alla skulle bli platonska realister? Kyrkans problem är liksom inte epistemologiskt...

/Resident Alien

8:54 AM  
Blogger joelh said...

har inte full koll på RO ännu, men tycker definitivt att den har potential. av följande orsaker:

- en uppgörelse med vissa delar av Platon var visserligen nödvändig för kyrkan, men att helt slänga bort honom, som vissa delar av västkyrkan gjort, var ett misstag. Det handlar om världsbild: att vi måste inse att världen – Guds skapelse - pekar bort från sig själv, mot en annan, djupare, verklighet. världen är "förtrollad", och i evangeliet förklarad! ser man det inte så hamnar man i gnosis.

- sen har RO nog med självförtroende och intellektuell kapacitet för att göra en helhetsanalys av tillvaron utifrån ett teologiskt perspektiv. jag håller med om att det kan låta som en akademisk "lyxsysselsättning", men ett av RO:s stora bidrag (även om de absolut inte är först!) är ju avslöjandet av den "sekulära berättelsen" (mythos) gentemot dess förmenta "neutralitet".

diskuterade det där med realismen häromdagen: är det inte så att en helt icke-realistisk (nominalistisk) syn på språket innebär att det sekulariseras, "görs neutralt". och det är det väl inte? man kanske inte kan bli "fullt ut" realist, men det måste finnas någon slags mellanväg?

2:32 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home