stairway

Vi bor i en lägenhet med trappa. Det är en etta vi bor i, alltså, men ändå med en trappa. På nedre plan finns hall, toalett och ett rätt stort kök. En trappa upp liten hall och sovrum. Jag betraktar detta som en mycket speciell tid i våra liv. Jag tror att det kommer att dröja tills nästa gång vi bor i ett hem med trappa.

Den påverkar ens rörelsemönster en del, den här trappan. Innan, på den tiden då vi bodde i en enplanare, strövade man mycket fram och tillbaka i lägenheten. När man kom hem gick man in i vardagsrummet eller köket och la ner vad man hade i händerna (väska, matkasse, etc.), sen strosade man tillbaka till hallen och hängde av sig jackan. Och när man skulle gå gick man många varv för att komma ihåg allt man skulle ha med sig och som låg utspritt i olika hörn av lägenheten. Den tiden av bekymmerslöst strövande är över. Nu måste man vara planerad och koncis, annars tvingas man bestiga trappan. Man tar av sig jackan direkt i hallen, möjligen kan man avlasta sig i köket. (Men då måste man lyfta upp väskan igen och bära upp till hallen där uppe där den ska stå, och det känns ju lite onödigt att ställa ner något som man i nästa stund måste lyfta igen. Så kanske försöker man hänga av sig jackan medan man håller väskan i handen.) Man tänker noga efter vad man ska ha med sig ut innan man börjar röra sig ut ur lägenheten. Och upptäcker man att man är törstig precis innan man ska gå och lägga sig, då är det illa. Det borde man tänkt på innan. Hellre lägga sig törstig än att vandra oklädd ner för trappan till ett mörkt kök. Och sen upp igen.