Tuesday, May 23, 2006

ABC

Jag trodde väldigt, väldigt länge att det bara fanns två sorters böcker. Själv höll jag mig till den ena kategorin, barn- och ungdomsböcker. Jag läste Jules Verne, C.S Lewis, Alexandre Dumas, Tolkien och de där. Mina föräldrar läste vuxenböckerna: uppbyggelselitteratur från kristna förlag (som "En gurus död"), temaböcker (som "Pappaliv" av Cosby-killen) och kanske en och annan biografi (som "Utvald att leva"; det var inte alltid uppbyggelselitteraturen och biografierna gick att skilja på). De läste ingen skönlitteratur, i alla fall hittade jag inte de böckerna, och min slutsats var att "berättelseböcker" var något barn och ungdomar ägnade sig åt. I min värld läste inte vuxna skönlitteratur, alltså trodde jag att inga vuxna gjorde det.

Det som är lite skrämmande med det här är hur länge den här uppfattningen höll i sig. Jag tror det var först i gymnasiet som den slogs sönder. Fram tills dess var mina föräldras bokhylla min bild av världslitteraturen. Och säkert finns det åtskilliga andra områden där mitt hem har givit mig en (felaktig) måttstock av världen.

Den första "vuxna" skönlitterära bok jag läste var "Mörkrets hjärta" av Joseph Conrad. Jag blev helt tagen och oerhört frustrerad över att jag liksom inte förstod, inte kom in i språket, inte famnade mångbottnadheten. Sen läste jag Olof Lagercrantz' "Färd med Mörkrets hjärta" och förälskade mig helt i Conrad. När jag tänker tillbaka på min gymnasietid så tänker jag på Conrad och Manic Street Preachers. Jag har träffat en ytterligare person som varit betagen i Joseph Conrad, det var fem år sen. Ett par år senare figurerade han på löpsedlarna i samband med ett uppmärksammat svenskt politikermord. Han var oskyldig, men det här är egentligen en annan historia.

4 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Ledarsamling ikväll. Grattis på födelsedagen =)

5:13 PM  
Blogger Lovisa said...

Ett uppmärksammat svenskt politikermord? Få se nu... Palme 86? Lindh 03? Det jag undrar är: varför görs tid, rum och person lite småhemligt i bloggar? Man bor i Q och hänvisar till vännen Z. Är det för att det låter mindre banalt så? Mer skönlitterärt? Eller är det jag som har missat nåt? Grattis på födelsedagen vännen.

8:52 PM  
Blogger Filip said...

När slutade du läsa skönlitteratur då?

7:10 AM  
Anonymous Anonymous said...

Pappaliv har vi inte läst. Men kanske fått i present av någon som tyckte att vi borde...... Har vi inte läst skönlitteratur alltså?? Kanske fick den stryka på foten för en återgång till älskade Astrid, Tobbe går till doktorn, Petter och hans fyra getter, Vilda babyn m fl när vi blev småbarnsföräldrar. Har aldrig tänkt på det, faktiskt!/mmm

8:51 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home