rockstar

Med jämna mellanrum landar nyheten att en rockstjärna dött ensam. Att han legat i sin lägenhet i två veckor innan någon märkt något, och då är det en granne som störts av lukten. Ingen har anat, ingen har saknat. Och vi som inte är rockstjärnor ojar oss lite och tänker lite förnumstigt att så kan det vara och tänk att pengar och berömmelse inte är allt här i livet.

Men vad tänker egentligen rockstjärnorna när de får höra såna här stories? Passerar det som en servett över en blåsig uteservering eller får det dem att stanna till i steget?

Jag menar, det måste ju vara ruggigt svårt att få vänner om man är rockstar, och inte alltid så lätt att behålla sina gamla. Som Janis Joplin som alla i byn hatade för att hon gick sin egen väg. Och vilken kursare till Natalie Portman - hon pluggar tydligen - glider upp och frågar lite avslappnat om hon vill ta en kaffe? Nån gör det säkert, men är det rätt person att ty sig till? Måste ju va omöjligt att veta folks motiv, de kan ju bara typ messa sina vänner under tiden och "Öh, gissa vem som fikar med Natalie Portman!!!" Kanske till och med ta ett bildbevis med kameramobilen. Förstår att kändisar hänger på kändisfester - lika barn liksom. Men åker man ner nåra pinnhål blir man snart inte bjuden, och då kan man ju inte hänga med sina vänner. Måste vara assvårt det här med det sociala om man är känd. Och så hör det att någon i stammen mött ödet övergiven. Jag kan tänka mig att det suger till i maggropen.