Thursday, May 18, 2006

the tragic

På lördag är det dax, då har vi återträffen. 10 år sen vi slutade 9an. Jag och L blev lite knäckta när vi fick inbjudningskorten. Med följde en lista på alla klasskompisar samt var de bodde. Trots att vi flyttade från vackra Lund väldigt nyss stod vi båda skrivna i lilla S, den by/förort på 3000 invånare där jag växte upp. Det gör faktiskt att det är värre för mig än för henne. För mig ger det intrycket att jag inte rört på mig alls! Jag som bott i Linköping, Portand, Lund och nu ska flytta till Uppsala! Livet är ibland bra orättvist...

Men detta är ju ganska besynnerligt. Teoretiskt föraktar jag idén om att man ständigt måste vara i rörelse för att vara en lyckad person. Jag till och med själva idén om att man måste vara en lyckad person är ju rätt futtig. Och "som historiker" (haha, min gymnasielärare brukade alltid säga det och vi tyckte han var superpretto!) vet jag ju att denna rörlighet och uppfinndigsjälv-ideologi är en ganska ny företeelse: i tusentals år har det varit självklart att bo på en plats och gå in i samma yrke som din pappa. Vi är anomalin, och vi mår inte bra av det. Ändå. Trots all denna insikt... Jag vill inte vara den som bryter mönstret, jag vill inte vara den som framstår som en tragisk och lurad typ som aldrig vågat pröva sina vingar.

2 Comments:

Blogger lovisa said...

Jag ser det framför mig. J och L på återträff, hur ni i samtal med De Lyckade liksom bortförklarar fadäsen att bo där ni bor. "Det är ju bara tillfälligt, vi har ju bott i USA, Lund..." Och era gamla klasskompisar bara jaja, eller hur.

5:41 PM  
Blogger joelh said...

ja, det är ju precis så det kommer att bli! fasa!!

(länge sen du bjöd på en uppdatering nu, love!)

10:16 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home