it ain't me baby

Jag hörde just Dylans It ain't me baby i en bil med fyra vänner. Alla älskar väl den låten, men jag tror den ligger oss killar – och ursäkta potentiell "grabbighet" nu - särskilt varmt om hjärtat. Hur han så enkelt går in och sätter ord på så mycket av de outtalade förväntningar och prestationskrav som vilar på oss. Alla bilder på hur det ska vara och hur man - eller en man - ska vara, och så bara: "But it ain't me, baby. No no no it ain't me baby. It ain't me you're looking for, baby." Det är väl så texter som når klassikerstatus funkar: att de inte bara sätter ord på saker och ting, men på något sätt ger en röst för motstånd mot det. Så när man håller på att drukna i skvalet kan man bara söka sig ditåt och så stilla börja nynna: "You say you're looking for someone who's never week but always strong..."