it's in the air

När jag var mycket liten var synen av ett flygplan ganska unikt och fick alla ungarna på gatan att stanna upp, lägga ner vad de hade för händerna och förundrat titta upp i skyn. Sen flyttade vi till S och bosatte oss under en "flygplansväg" där plan passerade dagligen. Vi insåg snabbt att vi var de enda som stannade upp i förundran för att beskåda underverken, och snart vande vi oss också. Förutom lillebror som oroade sig för att ett plan skulle krascha in i vårt hus. Vi lugnade honom och försökte förklara oddsen. Men när en helikopter precis nu har tagit tre vändor ovanför oss och just bestrukit trädtopparna är det inte utan att jag blir lite fundersam.