Minnen av Seaman

I går såg vi VM-krönikan från 2002. I kvartsfinalen lurar Ronaldinho Englands målvakt Seaman med en lobbad frispark från mycket långt avstånd; Seaman är uppenbarligen felplacerad.

Första reaktionen: Hur kan det ske? Hur kan han ställa sig så fel? Kan han inte sin historia? Peter Shilton i VM-semifinalen 1990, för att inte tala om hans egen jättetavla i Cupvinnarcupfinalen 1993 (-95?), när en kvick spanjor slog in vad som egentligen var ett försök att hindra en boll från att gå till inkast nånstans vid mittlinjen.

Sedan: England har världens värsta mediadrev. Efter missen sitter Seaman uppgiven på gräset. Vad tänker han då? Tänker han på morgondagens rubriker? England har förlorat en kvartfinal i VM, och det är han som gjort det avgörande misstaget. Han vet ju att tidningarna kommer kasta sig över honom – och inte utan viss vällust. Det är en sak att misslyckas, men att det finns människor runt dig som gottar sig i ditt misslyckande… Det är mer än jag någonsin skulle kunna bära.

Efter matchen gråter han.