Sunday, May 18, 2008

Guruns återkomst!

Jonas skriver om utbildning av församlingsledare och att den behöver vara mer "hands on". Jag håller med! Tror ytterst det är en fråga om kunskaps- och sanningssyn: Är kunskap teoretisk eller praktisk? Främst praktisk, skulle jag hävda. Kroppslig. Man lär sig genom görande, inte bara läsande. Läsningen är inte oviktig, men så länge den inte realiseras i livet är det inte kunskap utan bara information. Kunskap gestaltas i livet. Därför är kunskap inte neutral, utan har alltid en "etisk" sida, eftersom den handlar om hur vi lever våra liv.

Kierkegaard sa att sanningen alltid är subjektiv. Det kan tolkas relativistiskt ("det jag tycker är sant är sant"). Men jag tror inte han menar så. Jag tror att poängen snarare är att sanning inte är Sanning förrän det integrerats i mitt liv, förrän jag känner det, erfar det. Information är abstrakt, men inte Sanning. Sanning handlar alltid om mening; om att se, förstå och vara i världen.

Kyrkans liturgi bygger ju på denna kunskapssyn: learning by doing! Och den som på påskdagen, efter två dagars sorg inför korset och graven, äntligen får möta den uppståndne Kristus kan inte vid sitt skrivbord förneka uppståndelsen realitet: Det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende! Dålig teologi kommer ur dålig liturgi. Lex orandi, lex credendi.

Så tillbaka till utbildning. Om sanning är något som gestaltas kan den bara föras vidare via gestaltningar. Därför behövs förebilder. Det handlar ju då om det gamla mästare-lärjunge-systemet, som Jesus själv tillämpade. Och före honom profeterna i GT, filosoferna i grekland, gurusen i Indien! Jag skulle nog hävda att vår kultur är unik i världen som inte tillämpar denna pedagogik!

11 Comments:

Blogger Filip said...

lite off topic, men var och när börjar du fotbollsblogga? Svårt att få in kanske under "Teologisk verkstad", men jag ser fram emot ditt fotbollsbloggande nästan lika mycket som EM...

och så var det ju det här med Arken-länken :-)

7:18 PM  
Blogger Joel Appelfeldt said...

Jag tror verkligen på det du säger Joel. Nu är ju detta inget som kan hända över en natt men jag undrar om du funderat på ett möjligt framtida scenario.

8:10 PM  
Anonymous Louise said...

Ja!
Och när vi nu "vet" (i teorin) detta, hur GÖR vi det? Det är en viktig fråga för mig!

10:30 PM  
Blogger Lars said...

Oj vad jag slogs för detta under min pastorsutbildning. Men kravet på att vis kulle hålla hög akademisk standard och få varje tänkbart högskolepoäng - med därtill hörande statliga bidrag - var oeftergivligt. Och varje gång anklagades man för anti-intellektualism och förakt för akademin! (Trots att frågan egentligen handlade om vad som behövdes UTÖVER akademisk kunskap.)

10:31 PM  
Anonymous Peter said...

Som pedagog ser jag också likheterna mellan den gestaltande, elevaktiva pedagogiken och tanken med kyrkans liturgi. En undervisning som tilltalar ett flertal av våra "intelligenser"(jag tror pedagogerna är uppe i nio olika intelligenser nu).

Liturgin är på så sätt djupt demokratisk, i den meningen att den kommunicerar evangelium till alla människor, inte bara de med språklig och auditiv läggning, som den kyrka som enbart har betonat ordets förkunnelse har gjort. Och akademin för den delen.

9:11 AM  
Blogger joelh said...

filip: fotbollen finns på matchenimatchen.blogspot.com. Och länkarna, jo de behöver jag fixa! (alla försvann när jag bytte bakgrund, inkl den till din blogg!)

joel a: Njao... det är ju alltid lättare att kritisera än att konstruera :) Men det är klart att man funderar och fantiserar lite ibland. Hur skulle det se ut? Jag är inte emot "klassrummet i sig", klart man måste lära sig saker. Men man kan fundera över lärarens roll och vad läraren lär ut. Bara "fakta", eller "ett sätt att vara i världen". De lärare vi minns är ofta de som inspirerat genom sitt sätt att vara - sina egenskaper (engagerade, nyfikna, skarpsinta, omtänksamma, etc.)

louise: håller med! Har inget definitivt svar. Men för att vara trogen mitt skrå: vi behöver nog söka oss tillbaka till andra modeller, och se hur de gjorde. Hur har man tänkt i andra tider och kulturer? På min att läsa-lista finns en bok med titeln "Educating people of faith". Jag hoppas att den har några svar...

Lars: det där med de statliga bidragen är ju ett gissel. de ortodoxa kyrkorna i sverige gjorde ju en intressant resa. Först arbetade de för att kvalificera sig för akademisk kreditibilitet. Men nu tvekar de, och som jag förstår det vill de hellre använda sig av folkhögskolemodellen, för att de menar att det rimmar bättre med deras syn på utbildning och kunskap. Det är naturligtvis inte oproblematiskt, men intressant! Utbildningens värde bestäms ju i hög grad av mottagare (församlingar och samfund när det gäller pastorer), så ur den synvinkeln borde vi kyrkor kunna "göra som vi vill". Samtidigt bekymrar sig en del över relationen till samhället: Hur uppfattas det om vår kår inte har en akademisk utbildning? Det man får av att vara en del av det akademiska systemet är en prövning utifrån, så att man inte blir en helt "skyddad verkstad". Ja, nu spretar mitt resonemang lite här, men det är en ruggigt komplex fråga. Summa summarum är det synd att vi blivit så beroende av statliga bidrag.

peter: som vanligt håller jag med dig! Jag har också ofta tänkt på detta med liturgins jämlikhet. Allmän läskunnighet har inte varit givet i alla kulturer, inte heller förmågan att tillgodogöra sig en predikan. Till detta kommer handikapp av olika slag. En sinnligare gudstjänst är alltså öppnare (men ibland kallas den "svår", "esoterisk" och "elitistisk". Det är motsägelsefullt!)

Nu måste jag posta utan att läsa igenom. Tack för intressanta kommentarer! Fortsätt gärna!

9:54 AM  
Blogger Joel Appelfeldt said...

Joelh: Är boken du talar om med John van Engen? Blev sugen på att läsa.

11:18 AM  
Blogger joelh said...

joela: precis! det är en antologi, och tar upp trosförmedlingen i judendom, tidig kristendom, medeltida katolicism och reformationstida protetsatism. (jag har den om du vill kika på den; skulle kunna låna ut den åtminstone över juni månad)

11:43 AM  
Blogger Joel Appelfeldt said...

Joelh: Det vore kanon. Verkar riktigt intressant. Vi får väl höras om lämpligt tillfälle.

4:36 PM  
Anonymous louise said...

...kan den rekommenderade boken också handla om hur det funkade med 'infödda' kristna? Alltså jag menar hur den tidiga kyrkan såg på de i gemenskapen som inte själva 'lämnat allt' för att följa... Eller inte själva valt att leva ett 'annat liv' i kristen gemenskap eller hur man nu vill uttrycka sig. Eller var det ens en grej?
Håller verkligen med om deltagandet/demokratin i liturgin. Också ett sätt att rikta uppmärksamheten till Gud istället för till 'produktion' av själva bönen, tycker jag.
Men samtidigt som den tillåter alla att bidra, låter den alla bidra med samma sak, på samma sätt...vad händer med olika typer av bidrag i gudstjänsten...som väl ändå är viktig enl. Paulus?

7:03 PM  
Blogger joelh said...

louise: boken (som jag alltså inte läst, bara bläddrat i och tyckt verkar spännande!) handlar nog mest om sådana. Det är ju så det oftast har varit i kyrkans historia: från ca 500-talet till 1900-talet har tron varit något som man tar emot från sina föräldrar och sin kultur. och så är det ju än idag i hög utsträckning.

Ang. "alla något att bidra med" så finns det ju många tillfällen för bidrag i en liturgisk gudstjänst (någon/några leder sång, några läser texter, nån predikar, nån ber en bön, etc.) Om man idag jämför en liturgisk gudstjänst med en frikyrklig dito är det nog i många fall så att den liturgiska har fler medverkande (dock inte alltid givetvis). det sker dock inte spontant (även om man kan ge utrymmer för sådant) - men idag sker det sällan spontant i en frikyrklig gtj heller (om man nu ska ställa de två mot varandra)

9:20 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home