Wednesday, May 07, 2008

Klargörande 1: Liberalteologi (RIP)

Utgångspunkten för tanken ”hm, kanske finns det något att lära av liberalteologerna” är inte att jag tycker att det osar av lärdomar från detta hörn av teologihistorien (tvärtom!), utan snarare att det tillhör just historien. Liberalteologin som teologiskt projekt är dött.

Några argument för att det är så:

1. Liberateologin har haft svårt att producera lärjungar. Detta är sant så väl inom som utom akademin, men inte minst gäller det inom kyrkan. Liberalteologin har visst haft förmågan att omvända en del redan frälsta, men om väckelserörelserna har problem med andra generationen är det ingenting i jämförelse med vad liberalteologin haft att kämpa med. Många gillade den, få var beredda att ge sina liv för den. Genom att tona ner kristendomens särskildhet sågade liberalteologin av den gren man satt på. Kyrkor som under 1900-talet tog intryck från den liberala teologin försvagades också numerärt.

2. Liberalteologin har förlorat institutionell mark inom akademin. Internationellt (läs: i USA) får universiteten mindre stöd av staten och mer stöd av de som är intresserade av vad universiteten producerar. I relationen till punkt 1 ovan har det lett till att evangelikala och katolska institutioner har blivit allt starkare, medan klassiskt liberala institutioner tappar i ekonomiska resurser och inflytande.

3. Samma trend kan ses på den teologiska bokmarknaden. Även om en sån som John Shelby Spong får mycket uppmärksamhet så är det på många sett ett fattigdomstecken för den liberala teologin. Dels för att Spongs teologi är så skral (ok, nu uttalar jag mig om nåt jag inte läst – men jag har läst Ola Sigurdsons recension!), dels för att koncentrationen av strålkastarljus beror på att det inte finns någon annanstans att rikta det. Utbudet av katolsk, evangelika och även ortodox teologisk litteratur liknar däremot en flodvåg.

4. Liberalteologin är supertråkig. Det främsta skälet till att liberalteologin är död är att den är så tråkig och förutsägbar. Den plattar till tillvaron genom att avkräva den kompatibilitet med vårt mänskliga förnuft. Genom sitt rationalistiska högmod berövar den världen sin färg. Det är också ett tecken till att unga teologer inte attraheras av liberateologin: It can’t attract a crowd! (Och nu är min poäng inte varken att ”ungdomen” eller att massan alltid har rätt, utan detta är bara ännu ett tecken på att liberalteologin som teologisk rörelse är död)

5. Liberalteologin går genom vad jag beskrev i punkt 4 på tvärs med gängse erfarenheten och den postmoderna sensibiliteten. Vi tror inte längre att tillvaron är begriplig, alternativt att något är falskt för att det inte passar med mänsklig rationalitet. Vi tror inte heller på en enda rationalitet, utan har genom globaliseringen fått upp ögonen för att det finns flera rationaliteter. Liberalteologin var i mångt och mycket en anpassning till enormt övertygande tidsanda, som innefattade en stor tilltro till det mänskliga förnuftet och ett förlöjligande av de som inte accpterade tron på människan, förnuftet och framsteget. Men den tiden är historia. Och med det liberalteologin.

Så nu kan vi närma oss den mindre som en aktiv kraft som hotar att infiltrera våra tankar och kyrkor, och mer med den nyfikenhet som det är tillbörligt att närma sig en historisk artefakt. Och då tror jag vi kan lära något. Inte bara för att denna skolbildning rymmer geni-typer om Schleiermacher och Schweitzer, utan också för att den rymde vissa klarsyntheter. T.ex. kring vad moderniteten innebar och hur man kan parera det de uppfattade som farliga inslag. Att denna kritik sedan inte gick långt nog är en annan sak, och bara att beklaga.

Uppdatering: Idag dök det upp en debattartikel i Dagen på detta tema, fast med delvis ett annat perspektiv. Författaren menar att liberalteologin genomsyrar kyrkorna numera. Jag håller både med och inte. Jag tror det är sant att kyrkan är väldigt (och alltför) präglad av moderniteten, men jag tror att den teologiska reflexionen idag allt mer handlar om att göra motstånd mot och kritiskt granska moderniteten. Kanske kan man säga att liberalteologin idag är starkare i kyrkorna (många präster och pastorer världen över har ju trots allt sina utbildningar från liberalteologins glansdagar) än på universiteten.

15 Comments:

Blogger Samuel said...

Går du inte händelserna i förväg nu? Moderniteten är knappast död ännu. Jag träffar fortfarande livslevande positivister(jag blir lika förvånad varje gång). Postmodernismen lärs ju inte ens ut till lärarstudenterna på filosofiska instutionen i Umeå. Vet inte om det säger mer om Instutionen i Umeå eller om svensk filosofi. Men hursomhelst är ju dessutom postmodernismen oftast en fortsättning på det moderna projektet. En slags hypermodernism.

Eftersom Konservativ/fundmentalistisk teologi bygger på sammagrund borde inte den teologi dö samtidigt? eller är dom bara dummare så dom förstår inte att dom borde ge upp?

Jag skulle säga att frikyrkan är väldigt influerade av liberalteologi. Andliga erfarenheter står oftast som fundamnet i bibeltolkning och vid predikningar. Ofta använder man en Bultmansk tolkning av texterna. Och man är också väldigt individulistisk. Liberalteologin och pietismen går hand i hand.

Det jag ockå undrar är lite vad du menar har tagit över? Eftersom liberalteologin totalt har domenierat den akademiska teologin så undrar jag vad är den ledande nu?

Sen så är jag mer peppad på att du klargör katolsk kulturteologi. Men helt förstående om du inte ids.

10:50 AM  
Blogger joelh said...

Ids gör jag - för att nu börja bakifrån - men jag vet inte om jag kan; eller törs :) - än men det kommer!

Jo, jag vet att det finns "liberalteologer" - eller kanske ännu hellre "moderna teologer" - men det är likväl en död rörelse. Precis som andra rörelser som "dött ut" genom historien men som ännu lever kvar i små, sekteristiska celler.

Lite är ju mitt resonemang retorik och en ordlek, men det har sina poänger.

Sen håller jag absolut med om att frikyrkan är superpåverkad av moderniteten, och att det är jätteproblematiskt. Jag vet inte om individualism och kristen tro i längden kan överleva tillsammans. Men lösningen är inte den lika moderna kollektivismen. (Precis som konservatism/fundamentalism inte är ett alternativ till liberalteologi, utan dess syskon)

Det är detta som är utmaningen: att återfinna ett icke-modernt språk och teologi. Ett system, om man så vill, som hjälper oss att se världne annorlunda.

1:32 PM  
Blogger Joel Appelfeldt said...

Joel, har du något bra boktips kring detta ämne? Allstå modernism och frikyrkan, konservativism och liberalteologi, och dess olika förhållanden till varandra?
Inte det tyngsta du känner till bara...

6:09 PM  
Blogger Samuel said...

Appelfeldt(visst bodde vi i samma rum på bjärka? i så fall glömde jag nog säga tack för skjutsen. förlåt)att hitta en bok med alla dessa teman som är lätt att läsa är nog svårt. en bok man dock bör läsa är nancey murphy's beyond fundamentalism. Den behandlar moderniteten och dess teologiska syskon liberal och konservativ teologi. Det var mitt läs tips.

Halldorf: Tänker du RO som ett gott system? Jag är nog mer åt gerillakristendomen ala Yoder och Hauerwas. Jag tror nog inte systemet är det viktiga utan att vi verkligen gör det.

Men jag tror att jag förstår vad du vill komma med ditt inlägg men tycker att du är lite väl drastisk i ditt språk. Och det kanske stämmer lite på Systematisk teologi men exegetik känns väldigt fast i det liberala, i alla fall i Umeå.

Angående frikyrkan så har min lärare påpekad för mig att Kd har faktisst bidragit till acceptansen av den liberala staten. Vilket också ökat till individualiseringen och den märkliga etik vi idag har i våra kyrkor. Vi har accepterat det sekulära. Har jag rätt i att det var en av sakerna Lidman kritiserade Pethrus för? Det lilla jag tror mig förstått så verkar Lidman vara mindre modernistisk och därför mer öppen för tänk likt Hauerwas.

Kom ihåg att tvekan ger ingen poäng.

2:39 AM  
Anonymous Anonymous said...

Min erfarenhet av systematisk teologi på Göteborgs universitet är att den är oerhört öppen för det postmoderna perspektivet. JAg antar att det beror på Sigurdsons vändning mot ett mer radikalortodoxt förhållningssätt.

Därför håller jag inte helt med i din kritik i Dagen, Joel, eftersom RO vänder till traditionen i sökandet efter "det kristna förnuftet", men Göteborg kanske inte är representativt.

Samuel: Kommer verkligen "Gerillakristendomen" ur moderniteten. Upprepar man inte misstaget att måla världen i svart och vitt med resultat att man fastnar i språkets dikotomier? RO är inte lika effektiv men bär ett större och mer ambitiöst projekt i sig: sökandet efter ett annat språk...

1:28 PM  
Blogger joelh said...

Samuel: RO är intressant, men jag är inte helt frälst. Vet dock inte riktigt varför, men det är något som skaver. Gillar Hauerwas mycket också; tycker inte det finns någon motsättning där. (Yoder är svårare att greppa, receptionen varierar så). Annars tycker jag att påve Benedict och den anglikanske äb Rowan Williams framstår som de två kanske intressantaste teologerna idag.

joel appelfelt: om boktips. som samuel säger är det inte helt lätt. En teolog som heter James K A Smith har skrivit radikalortodoxi i lite lättillgängligare form, det kan vara en ingång i frågan. Det finns också en bok som heter "Against Christianity" av en Peter Leithart som kritiserar både frikyrkan och Yoder/Hauerwas för attt vara.... allt för liberala! Den är tunn och bra, typ 100 sidor.

samuel (igen): analysen av Lidman vs Pethrus på denna punkt är intressant. Pethrus får ju ofta cred medan Lidman anses vara sekteristen i detta hänseende, men kanske är han underskattad? Vanlig frikyrkosekterism är ju dock inte så attraktiv, vet inte hur reflekterad han var i denna fråga. men hans intuition är intressant! (egentligen skulle du fråga mattias agnesund, som jobbar på en avhandling om lidman)

peter: jag kritiserade inte institutionerna, utan svenska kyrkans läskrav till prästerna. sen är det bra att göteborg bevarar den historiska teologin!

2:12 PM  
Blogger Samuel said...

Klargörande: Jag gillar inte alls moderniteten eller liberalteologi.

Det jag gjorde skillnad på var RO och teologi från Hauerwas och Yoder. Det är inte jätte stor skillnad. Men RO har mer ett stort system där allting innefattas medan i gerilla tanken handlar mer om att börja nerifrån. Jag är mer an av en gräsrot än ett storhuvud.

Så jag tror inte RO har fel i sig men jag har svårare att ta till mig deras böcker eftersom dom är så fruktansvärt pretentiösa. Och dom säger ju nästan samma sak i slutändan.

Peter känner du till någon annan svensk teologie dr som gillar RO, förutom Ola alltså? jag känner väl till några. Men man kan ju knappast säga att det är det största i Sverige.

Joel: Ja men sekt har ju en oförtjänt negativ klang. Alltså sektkritiken är ju den högsta kritiken mot tex. Hauerwas. Det är spännande att hitta likheter mellan Hauerwas och Lidman. Men det kanske är för att jag vill gör det också. Jag blir så provocerad av att läsa Lidman ibland man vill bara ringa upp han och fråga vad han menar. Man är ju född för sent helt enkelt.

Jag är ju skolad i en annan skola än du. Det är svårt att veta hur mycket det egentligen innebär. Svårt att bringa klarhet i det i en blogg kommentar också...

2:58 PM  
Anonymous Anonymous said...

Poängen med radikalortodoxin är väl att man försöker skapa inte bara en ny teologi, utan även en delvis ny filosofi, vilket gör att de är svåra att ta till sig. Man nöjer sig inte med en enkel analys av samhälle/kyrka och reagerar på den utan vill, och detta är pretentiöst, skapa egna kategorier att beskriva verkligheten utifrån. Vad jag förstår är den mystika teologin oerhört viktig för RO, eftersom den menade att all sann kunskap om verkligheten är utslag av Guds närvaro.

Sen säger inte de olika teologerna samma sak. Milbank är i mitt tycke lite väl naiv i sitt återvändande till "den sanna kristendomen". JAg föredrar Graham Ward som erkänner mer av gudomlig uppenbarelse i samtiden (jAg kanske är lite för liberal..hmm), och betonar att den västerländska kulturen är sprungen ur kristendomen

Det är svårt att ge något lästips. Ola S introduktion i Signum nr 1 2005 är bra men kort. Jag skulle vilja påstå att olas Himmelska kroppar är en bok som ligger i RO´s anda: Att skapa kristna kategorier, i detta fall kroppsbilder.

Är inte en teolog som JAyne Svenungsson positiv till RO? MAttias Martinsson kritiserar Graham Ward i sin Postkristen teologi men hamnar i praktiken ganska nära engelsmannen.

4:09 PM  
Blogger Joel Appelfeldt said...

Jag tackar för tipsen och går över till amazon. Kanske blir lite sommarlektyr.
Samuel! kul, det får vi göra om.

9:12 PM  
Blogger Samuel said...

Känns som att det blir lite offtopic. Men Peter du missförstår vad jag säger. Men dte är märkligt hur du kan säga att dom inte i det stora hela håller med varandra? Jag syftade kanske inte först och främst inom RO men du menar att dom inte gör det inom RO vilket är väldigt märkligt. Vad är då RO?

Anyway, min poäng var att teologi som lutar åt RO är ju knappast är dominerande i sverige. Visst finns det teologer som gillar det men eftersom det lutherska är så dominerande så är det ju en minoritet. Jag skulle säga att liberalteologi är fortfarande dominerande, medan Joel säger att den är död...

4:43 PM  
Anonymous Anonymous said...

Samuel: Du får ursäkta min otydlighet. Jag är en mycket dålig bloggare. Naturligtvis finns det något som för RO samman, men deras praktiska teologi skiljer sig ändå åt ganska mycket. Det de är överrens om är mer strategin och metoden, att återvända till förmodernitetens teologi för att komma hur modernitetens låsningar.

Däremot skiljer de sig åt ganska mycket vad gäller de praktiska konsekvenserna. Graham Ward är väl mer "liberal" i sina åsikter än T ex Milbank.

Men om dein kritik enbart gällde att de är svårförståeliga kan jag väl till viss del hålla med. Det känns ibland väl akademiskt, även om ex Graham Wards Cities of God är mer publikt anpassad. Men det akademiska anslaget är väl nödvändigt om man på allvar vill påverka de andra humanvetenskaperna...

4:23 PM  
Blogger Samuel said...

Bara en sista kommentar:

Jag skulle hellre säga att man använder det pre-moderna för att komma vidare från det moderna. Dom menar ju ändå att vi trots allt lärt oss en del av det moderna.

6:02 PM  
Blogger joelh said...

Samuel: På ett sätt har du rätt i att liberalteologin är dominerande. men jag skulle ändå hävda att den är död: Dess centrum har kollapsat, och förvittringen sprider sig långsamt utåt. Ingen förnyelse sker, varken intellektuellt eller numerärt. It is only a matter of time...

6:10 PM  
Anonymous Anonymous said...

Samuel: Oxå när det gäller uppskattningen av det moderna skiljer de väl sig åt en del. Milbank är väl mer antimodern än Ward.

Men jag tror oxå att vi ska vara tacksamma för upplysningen och dess arv. Det är svårt att tänka sig vårt samhälle utan detta...

10:57 AM  
Blogger Samuel said...

Joel: Lustigt att du använder precis samma historia som man har om ondskan inom Pingst. Jesus har vunnit anyday we shall be released. Det hade kanske varit bra men med tanke på den politiska filosofi som är totalt rådande i samhället så tror jag nog att folk fortfarande ser libealteologin som tilltalande. Afrika som förutspås bli nästa teologiska centrum(det eller asien men afrika har jag bättre koll på.) är ju mer eller mindre pre-modern men jag tyckte mig se att det fanns en stark dragning mot det liberala. Det skulla kunna bli the rebirth.

Peter: det kan mycket väl hända.

11:29 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home