Wednesday, May 28, 2008

Nya väckelser i gamla läglar

Idag har Dagen en intressant artikel om Livets Ords påverkan på svensk kristenhet. Särskilt biten om hur pingströrelsen reagerade, och kloke Olof Djurfelts kommentar om att pingströrelsen "blev för defensiva."

Livets Ord är i vissa sammanhang ett laddat ämne, men jag tror det blir mindre laddat om man betraktar på lite distans och sätter det i relation till väckelsehistorien i stort. Då blir det lättare att se mönster, och kanske blir det lite mindre "Ulf Ekman sa si och så". För Livets Ords framväxt och reaktionerna på det följer precis samma mönster som det tidiga 1800-talets nyevangelism (EFS), baptismen, det sena 1800-talets helgelserörelsen och givetvis det tidiga 1900-talets pingstväckelse: I entusiasmen över vad man funnit uttalar man sig på ett sätt som uppfattas som (och kanske ibland också är) nedsättande mot andra samfund. Och den starka betoningen på en "ny" aspekt (t.ex. helande) leder i sin tur till att just detta tonas ner i de gamla samfunden.

Lewi Pethrus var mycket medveten om dessa mekanismer, och gjorde allt för att mönstret inte skulle upprepas i pingströrelsen. Trots mångas kritik så öppnade han för nya rörelser, så som Oxfordgrupprörelsen, Youth for Christ, Latter Rain-väckelsen och förnyelseväckelsen. Angående de senare påpekade han själv i Dagen det unika i att en "gammal" väckelserörelse nu öppnade för en ny inom sina led. Det, menade han, hade inte hänt tidigare i historien.

Detta att se mönster fråntar naturligtvis inte det personliga ansvaret, men det sätter detta i perspektiv. Och det blir ju dessutom så mycket mer intressant att se Livets Ords senare utveckling: den starka betoningen på kristen enhet. Här bryts ett traditionellt mönster på ett väldigt spännande sätt!

8 Comments:

Anonymous Anonymous said...

När menar du att Pethrus inte ville att mönstret skulle upprepas? Jag förstod inte riktigt hur du menade. Kyrko-kritiken var väl väldigt utbredd i början, men tonade ned efterhand ju mer etablerade man blev och ju mer makt-positioner man fick, som det brukar vara.
/Jonas Lundström

12:56 PM  
Blogger joelh said...

jag menade att Pethrus inte ville att mönstret skulle upprepas i pingst, dvs. att det skulle växa fram en väckelse inom eller i anknytning till pingstväckelsen som stöttes ut. Pethrus ville innesluta andra väckeleser. Uttrycker jag mig klart nog?

1:53 PM  
Anonymous Anonymous said...

Ok, då är jag med. Jag kan också konstatera att jag läste slarvigt o därför misstolkade dig. Det var dumt, felet är mitt. Jag ber om förlåtelse.
/Jonas

3:34 PM  
Blogger joelh said...

Apology accepted :)

6:39 PM  
Anonymous Ludvig said...

Joel! Det gläder mig att du börjat blogga igen! Dock förfäras jag fortfarande över dina ämnesval. Hur länge skall du stånga ditt vackra korpsvarta huvud emot den frikyrkliga väggen? Det torde finnas andra alternativ till skrivoämnen vilka v.G. jag hoppas få läsa om snart.

Ta t.ex. den alltjämt pågående slavhandeln inom det "civiliserade" västeuropa. Senast idag uppmärksammade mig den antropologen och kulturskribenten Robert Laul om en barock affär där en zigenare skulle utbytas mot en centralamerikan och en afrikan. Hur postkolonialt kännes detta?

9:03 AM  
Anonymous Anonymous said...

Förstår att det är ganska enkelt att betrakta livets ord från det här överseende sättet när man inte har haft någon erfarenhet av deras ledarskap och teologi mellan mitten av 80-talet och mitten av 90-talet. Om man var med då, och känner många människor som for riktigt illa, så ser man det på ett annat sätt. Men visst finns det stora problem? Läs böckerna av KEnneth Hagin, som är och förblir en av Word of Faith-rörelsens stora gurus, gå igenom vad Livets Ord verkligen har publierat, av författare som Charles Capps (Tungans bekännelse) till exempel. Och studera alla de profetior som Ulf Ekman har levereratfrån sin predikstol. Jag har själv hört Ulfekman säga att "i år kommer man att hitta Raul Wallenberg" (1992 tror jag att det var), varefter Carola rev av den gamla godingen, Raul, en hjälte för vår tid som faktiskt sjöngs som en lovsång! Och det finns ju mängder av profetior av rent vansinnigt slag som pastor Ulf har fört fram. Enligt Bibeln är man en falsk profet om det man säger inte slår in, en ganska enkel och rättfram bedömning i mina ögon, men frikyrkligheten är så snäll och godtrogen att man inte bryr sig om sådant. Och så har vi alla människor som Ulf har skällt ut, hånat, stängt av och mobbat på olika raffinerade sätt. Till det kan man också lägga predikater som har skinnat människor på extremt mycket pengar, där har LO ju varit föregångare, förkunnelse om att all kristna har demoner som man kan spy ut i hinkar på LO. Ja, Joel, listan kan i princip göras hur lång som helst. Och min poäng är inte att Ulf Ekman ska be hela världen om förlåtelse, även om det på sitt sätt hade varit ganska sympatiskt, men du måste förstå att vi är många som aldrig kommer att hoppa på det där tåget igen, hur mycket enhet Ulf än pratar om och hur många kändisar och kristna dignitärer som han samtalar med för att få kyrkligt credd i Sverige.

Anton

2:02 PM  
Blogger joelh said...

ludvig: du menar att jag ska bredda mig? nja...

anton: tack för viktiga ord. och jag tycker inte att du ska "hoppa på tåget igen". och jag förstår om du/ni är frustrerade över det faktum att LO får positiv uppmärksamhet och börjar bli "rumsrent". jag tvivlar inte heller på att en del galet har sagts, och att människor farit illa. Men min poäng var snarast att detta inte skiljer sig principiellt från frikyrkligheten i stort: även inom baptismen, missionförbundet och pingstväckelsen har många farit illa. Särskilt under de första, "oborstade" åren. Och den utveckling som varit beror inte bara på LO - lika lite som det bara är LO som gjort folk illa. Behandlingen av dem från svensk kristenhets sida var inte alltid snygg.

Så jag tvekar inte på att fel har begåtts, snarare menar jag att väldigt många fel har begåtts från väldigt många håll och kanter. Och trots eländet som du skildrar så har ju många människor funnit väldigt mycket i LO. Hur ska man ställa sig till det? Kanske så att LO är en väg - givetvis med sina ofullkomligheter - av många. Och passar det inte bör man ta en annan väg. Det är självklart att de som haft väldigt dåliga erfarenheter av LO inte ska välja den vägen! Men det är problemet med våra väckelser: vi tänker att sanningen är objektiv, att det finns "ett rätt" och att alla ska gå den vägen på just det sättet. Men det är fel: evangeliet kan gestaltas på mångtusende sätt! Alla behöver inte be om helande eller kyssa ikoner; det finns många sätt att vara kristen på. (Vilket inte är det samma som att säga att alla sätt är ok. Vissa saker som har kommit till uttryck i LO är nog inte ok: som att spy demoner i hinkar)

det här är en svår och komplex fråga. kanske borde jag inte bloggat om den. men detta är i alla fall något slags svar.

6:48 PM  
Anonymous Eva-Maria said...

"Men det är problemet med våra väckelser: vi tänker att sanningen är objektiv, att det finns "ett rätt" och att alla ska gå den vägen på just det sättet. Men det är fel: evangeliet kan gestaltas på mångtusende sätt! Alla behöver inte be om helande eller kyssa ikoner; det finns många sätt att vara kristen på."

Tack för det! Detta framgår sällan från kristet håll just på ledarnivå. Många ledare framstår därför som oväntat omogna och man tar avstånd. Just detta att gestaltandet ser olika ut beroende på olika personligheter, kallelser och uppenbarelseerfarenhet är något som fler ledare borde framhäva.

4:56 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home