Om en ny bibelbok hittades...

Ikväll går, om jag inte minns fel, Existens program om nyfunna, äldre Korantexter. Och som jag sa tidigare kan det vara intressant att fundera på vad som skulle hända om vi hittade en äldre evangelieversion. Vilken hänsyn skulle tas till denna, och hur skulle de olika kyrkorna reagera?

Tankeexprimentet ställer ju en del frågor på sin spets, inte minst frågan om man accepterar den tidiga kyrkans kanon - vår Bibel - som växte fram ca år 100-300. Gör man det så innebär en nyfunnen skrift egentligen inga "problem". (Det blir bara spännande!) En texts kanoniska ställning avgörs ju då inte bara av textens närhet till den texten handlar om (dvs. Jesus), utan också av mottagandet av texten i kyrkan. När den unga kyrkan samlade sin Bibeln var kriteriet inte bara att texterna skulle ha apostoliskt ursprung, utan också att de skulle ha använts i församlingarnas undervisning. Utifrån samma kriterium kan vi säga att en borttappad text inte har samma ställning, eftersom den uppenbarligen inte använts tillräckligt brett för att ha blivit bevarad.

På slagordsvis kan man säga att vi inte bara följer Bibelns Kristus, utan också kyrkans Kristus. Uttalandet har två innerbörder:

1. Kristus har förmedlats till oss i traditionen. Vi närmar oss honom inte bara genom en text, utan vi lär oss också att läsa denna text genom vårt sammanhang, som är kyrkan.

2. "Bibeln" och "kyrkan" kan inte ställas mot varandra, då den första inte kan tänkas utan den andra. Det var kyrkan som skapade Bibeln, inte tvärtom. Man skulle inför hela det ovanstående scenariot kunna invända: "Men det är otänkbart att en äldre, mer ursprunglig text hittades, för vi tror att Gud hållit sin hand över sitt ord." Exakt! Och han har gjort det genom att hålla sin hand över den kyrka som helt enkelt gjort urvalet.