Flygplatsen: Modernitet i koncentrat (1)

Flygplatser är på samma gång fantastiska och skrämmande plaster. De är möjligheternas och äventyrens platser, liksom avskedens och skilsmässornas plats. Men i någon mening kan de också sägas representera en slags modernitet i koncentrat. Den ger oss en blixtbelysning av ett system som i grunden kanske mer handlar om praktik och teknik än teori och ideologi.

Till att börja med representerar flygplatsen den moderna industrialisering- och kommunikationsrevolutionen som på många sätt utgör en förutsättning för vår omställning från ett traditionellt, för-modernt samhället till ett modernt. Kommunikationsrevolutionen möjliggjorde kontakter med andra kulturer och vidgade perspektiv, men samtidigt relativerades det egna sammanhanget. Det lokala kom att spela mindre roll, och snart började vi berätta vad vi jobbar med istället för vilken socken vi kommer ifrån när vi skulle definiera oss.

Resandet krävde dessutom en mer exakt indelning och standardisering av tiden. Man behövde mer exakta angivelser. Så kom det personliga fickuret, som så småningom fick både minut- och sekundvisare. Och om resandet skulle funka smidigt var det nödvändigt att alla i Sverige hade samma tid. Innan hade man följt solen, och således haft olika tid i Stockholm och Göteborg. Nu samordnades allt, och Sverige blev en tidszon. Människan tämjer elementen och lär sig så småningom att resa snabbare än solen. Men när vi gör det påminner jetlagen oss om att vi faktiskt ännu är kroppar som begränsas av tiden och rummet (och inte bodies without organs, som vissa vill få oss att tro).