Sunday, June 15, 2008

Om sanning

Har funnit en fantastisk bok: en sammanställning av texter av Gunnel Vallquist som verkat som skribent sedan 1950-talet. Boken heter "Texter i urval" och är precis nyutkommen.

Gunnel Vallquist representerar en tradition som är på väg ur tiden. Den goda upplysningstraditionen (jo, jag tror kanske att det finns en sådan). Den bildade intellektuella som känner ett ansvar både för den bildningstradition hon formats av och den samtid hon lever i. Som hennes språk, så är hennes tanke: klar, redig, hederlig, sanningssökande. Systematiskt men ändå litterärt. Det är en fröjd att läsa, en skön motvikt mot all narrativitet och relativism som visserligen har sina bidrag men som inte heller de kan stå på egna ben.

Så här skriver hon till exempel om de krav som troheten mot sanningen innebär:

"Det första och enklaste [kravet] är öppet och oförbehållsamt ställningstagande utan opportunism, för den övertygelse man bekänner sig till, vare sig den nu är av religiös, politisk eller filosofisk eller annan natur. Redan detta krav förutsätter en viss oräddhet, en viss moralisk beredvillighet. Men det uttömmer ingalunda hela sanningskravet.

Det måste kompletteras av en annan beredvillighet, nämligen den att outtröttligt söka vidare, att aldrig slå sig till ro i en övertygelse i den meningen att man anser sig inte behöva revidera den. Detta gäller också den religiösa tron, ty även om man uppfattar trosinnehållet som en gång för alla fastslaget, så innebär detta på intet vis att ens eget sätt att omfatta och uppfatta det någonsin behöver bli definitivt och oföränderligt. Tecknet på en levande övertygelse är ju tvärtom att den oavlåtligt tvingar vidare, djupare in."

("Texter i urval", s 33)

8 Comments:

Blogger Andres said...

Bäste Joel!!

Med all respekt för det litterära och kulturella bidrag som Gunnel bidragit med under åren, måste man med rätta ifrågasätta hennes konversion till Kyrkan i Rom.

Hon har sedan många, många år tillbaka, inte bara ifrågasatt utan dessutom öppet struntat i katolsk praxis gällande exempelvis Eukaristin (firat nattarden med protestanter som inte delar vår nattvarssyn) och ifrågasatt den katolska Prästsynen, som är ofäränderlig och djupt förknippad med vår Guds-syn.

Att Gunnel inte kvarstått inom den vänster-politiserade Svenska Kyrkan, har för mig och många andra, varit en STOR gåta. Där hade hon, med rätta, tagits emot med en öppen och omhuldande famn.

Problemet är att katolsk tro inte är politisk korrekt. Vi struntar helt i hur det "känns". Sanningen är inte relativ eller beronde av känslosvall. Exempelvis så tummar vi aldrig på vår Eukaristi-syn bara för att den "känns" exkluderande". Den enhet som Gunnel eftersträvar genom att öppet strunta i Kyrkans föreskrifter, är djupt undergrävande för Kyrkan och mkt beklaglig. Enhetens slutmål är Eukaristin, inte dess medel.

Det skulle vara intressant att veta hur Gunnel ställer sig till de idag exkommunicerade "katolsk vision". En frifräsande grupp på 20 personer, som får på tok för mycket uppmärksamhet med tanke på dess sektliknande storlek, som till månt och mycket delar hennes kontroversiella syn i olika Kyrko-frågor. Gunnel har tragiskt nog marginaliserat sig inom Kyrkan. Tänk om vi kunde få läsa nåt klassiskt katolskt av henne, innan hon går hem till vår Herren.

/In Christo

http://katolsk-tro.blogspot.com/

9:56 AM  
Blogger joelh said...

andres,

Jag håller med dig: säkert finns det brister här och var både i Gunnel Vallquists lära och praktik - just som det också, som du påpekar, finns värdefulla bidrag från henne. Så är det ju med de flesta av oss. När det gäller Vallquist har hennes position varit den av kärleksfull kritik av kyrkan; hon har troget stått i dess tjänst och arbete, men samtidigt verkat för en annan linje än den som varit dominerande. Det måste väl vara tillåtet för en lekman? (Kyrkan verkar inte ha tyckt annorlunda, då hon ju inte blivit exkommunicerad.)

Jag vet inte hur väl du känner Vallquist och hennes skrifter, kanske har du läst henne mer ingående än jag, men att hon skulle gå i den riktning hon har gått för att det "känns" rätt vore väldigt olikt den icke-sentimentale Vallquist jag tycker mig lärt känna i skrifter och anföranden. Jag tror att hennes bevekelsegrunder är andra och mer genomtänkta.

När du säger "enhetens slutmål är eukaristin", vilken slags enhet menar du krävs för att man ska "förtjäna" att dela eukaristin? Är det att alla blir katoliker, eller finns det någon annan form av enhet som kan ta sig uttryck i gemensam mässa? (t.ex. att man konstaterar att man delar samma tro i det allt väsentliga, inkl. synen på sakrameten?)

8:53 AM  
Anonymous Ludvig said...

andres-
Jag undrar lite över vilket "vi" du talar för när du säger "Exempelvis så tummar vi aldrig på vår Eukaristi-syn...".

Jag var senast förra veckan nere i Spanien och firade en katolsk mässa där prästerna proklamerade att alla som erkände Jesus i sitt hjärta fick ta emot nattvarden, katoliker som icke-katoliker, så det kan ju inte vara hela den katolska kyrkan du talar för?

3:29 PM  
Anonymous PEter said...

Andres: Sist jag talade med en katolsk präst beklagade han frånvaron av interkommunion. Han var polsk katolik.

Skulle Svenska kyrkan vara mer vänsterorienterad än katolska kyrkan? Finns det inte en väldigt vänsterorienterad katolicism i ex befrielseteologin? Har inte Vatikanen erkänt denna?

Katolsk tro kan väl vara väldigt politiskt korrekt. Det beror väl på vem som beskriver vad som är korrekt och inte. Att koppla känslan till det poitiskt korrekta verkar förvirrande...

5:22 PM  
Blogger Andres said...

Bröder!!

Interkommuníon är förbjudet så länge inte Biskopen i det aktuella stiftet ger dispans. Detta är mkt, mkt ovanligt. Finns dock präster som inte följer detta, detta betraktas som mycket allvarligt av Kyrkan.

Eukaristin är en TROS-gemenskapsmåltid, (agape) där man erkänner sin samhörighet till Kristi 12 apostlar och dess smorda efterträdare med Biskopen i Rom som främsta Tros-garant (Petrus) för Kyrkan. Om du bekänner Dig till Kyrkans Sanna Tro, så är det logiska steget att du lämnar din protestantism och blir katolik.

All Kyrklig ekumenik har som slutmål att ALLA döpta troende ska ställas under Biskopen i Rom.

Det vimlar att katolska präster som inte förkunnar det som är ålagda att förkunna. Kyrkans lära ligger dock fast. Både befrielseteologin och socialismen har med rätta, av vår gamle påve, beskrivits stå i direkt motsatsförhållande till den Sanna katolsk kristna Tron. Som honduran och latinamerikan kan jag bara tacksamt hålla med. Socialismens sköka med dess Gudsförnekande har förstört så mycket i min kära region.

Svenka Kyrkan är som Göran Skytte klockrent beskrivet "kidnappat av vänsterorienterade biskopar som förvandlat Evangeliet Budskap till ett marxistiskt mummel..." Kan nog inte sägas bättre. Allt ifrån homosexualitet, kvinnopräster och förbannelse av Israel upprätthålls, understödjs och propageras ifrån Sv Kyrkans biskopar. Biskop Anders förklarade med rätta Svenska Kyrkan som "andligt död". (under AKF:s dagar för några år sedan)

Gunnel Vallkvist är en oerhört intelligent människa som verka lever sin tro med både intellekt och hjärtat. Hyser som sagt stor respekt för henne. Samtidigt är det desto mer makabert att hon aktivt motarbetar Kyrkan i dess basala Trosfrågor. Detta är inte vidare katolskt...Sen kan hon ha hur mycket kärlek till Kyrkan som helst. Beklagligt agerande ifrån en mkt intelligent person. Längtar efter att snart få läsa något Kyrko-troget ifrån Gunnel.

Pax tecum/andres

11:04 AM  
Blogger joelh said...

Andres,

vore intressant att höra dina reflexioner kring de frågor jag ställde ovan. alltså dels angående "profetrollen" inom kyrkan (den av kärleksfull kritik) och dels angående hur du ser på den enhet som krävs för att gemensam kommunion blir möjlig: är det nog med enhet när det gäller trosinnehållet, eller krävs det att alla blir katoliker?

12:57 PM  
Blogger Andres said...

Bäste Broder Joel!!

Svåra frågor. :) Kyrkans och min egen hållning är att Enhetens slutmål är just Eukaristin. Inte dess medel, som Gunnel märkligt nog förkunnat i olika protestantiska sammanhang.

Att alla behöver bli romersk-katolska är de få som vågar tro på, inkluderat jag. :) Men att alla ändå på ngt sätt måste bli unierade med Biskopen i Rom, är direkt nödvändigt. Annars delar vi inte den kristna tron fullt ut. Apostlarna efterträdare är den enda garanten för den Sanna Tron. Allt på Kristi egna ord.

De på många sätt redbara Bröderna i Östanbäcks kloster, är i allt väsentligt just katoliker, men pga deras vägran att ställa sig under Biskopen i Rom, så kan vi inte ha nattvardsgemenskap med dem. Oavsett hur genomkatolska de är.

Att stå i direkt förbund med apostlarnas lära och med apostlarnas apostel-Petrus-ÄR nödvändigt...Men visst längtar och hoppas jag efter att Anden ska visa på en väg till en snar enhet. Vår splittring är skandalös och försvårar och försvagar vår evangelisation. I tider av aggresiv sekulär-humanism och islamisering måste Kristi Kropp stå enat.

Guds frid/andres

Kärleksfull kritik är nödvändigt. Dessa har alltid funnits i Kyrkan. Tack och lov!! :) Ora et labora. Problemet är att Gunnel inte har stannat vid att kritisera, bedja och arberta. Istället har hon aktivt struntat i vad Kyrkan alltid hållit för heligt och även uppmuntrat andra katoliker till Tros-olydnad. Detta är mkt sorligt och allvarligt. Varken Benedictus av Nursia,Franciskus av Assisi, Therese av Korset eller Jose Maria Escriba (samtliga stora reformatorer inom Kyrkan), har på detta sätt motverkat det Kyrkan lär och

2:56 PM  
Blogger Andres said...

Ursäkta "snurret" i det föregående inlägge. Kort. Jag räknade upp några helgon inom Kyrkan och jämfödre deras kritik av olika praxis inom Kyrkan, (aldrig Kyrkans Tro) men man underordnade sig samtidigt Kyrkan. Även om det skulle dröja en livstid innan de skulle få se resultatet av sin inre kamp. Ora et labora. :)

På detta sätt har inte Gunnel agerat. Istället har hon högljutt motverkat det som Kyrkan håller för Sant och uppmuntrat andra katoliker följa hennes väg. Inte vidare katolskt.

/andres

3:01 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home