Det här med Maria...

Detta med Maria har aldrig haft någon framskjuten roll i mitt liv. Faktum är att jag typ aldrig läst någon mariologi eller liknande. Tills häromdagen. Då läste jag en artikel av kardinal Ratzinger (nuv. påve Benedict) ur boken "Mary: The Church at the Source" angående Marias roll i ecklesiologin (läran om kyrkan). Han talar ju till den katolska kyrkan, särskilt med tanke på förändringarna efter Andra Vatikankonciliet. Men det han säger känns förunderligt aktuellt för oss protestanter.

Ratzinger hävdar att utan Mariologi blir läran om kyrkan bara sociologi och aktivistisk grundad. Det handlar då bara om att "göra kyrka": vi skapar kyrkan. Vår aktivitet blir det centrala, och eftersom denna står i centrum kan vi applicera olika sociologiska analysredskap på hur "kyrkan fungerar" (Naturlig församlingsutveckling, etc.) Kyrkan är inte vår mor. Kyrkan är enligt detta sätt att tänka varken mer eller mindre än de som regelbundet träffas för att "göra kyrka."

Vid sidan om detta "Gudsfolksperspektiv" på kyrkan ställer Ratzinger Maria som kyrkans moder. Detta säkerställer "the affectionate dimension" i relationen till kyrkan. (Sin mamma behandlar man inte hur som helst). Maria är i katolsk tro genom sitt förbehållslösa "ja" till Gud själva arketypen för kyrkan. Genom sitt "ja" föder hon Kristus, vilket i en mening kan sägas vara kyrkans ständiga kallelse. Och hennes roll bekräftas (?) av Kristus i Johannesevangeliet, när han på korset vänder sig till "den älskade lärjungen" och säger "Där är din mor."