Wednesday, July 16, 2008

Hälsning till Christer Sturmark

- I själva verket var upplysningen inte helt sekulär, många av upplysningstänkarna var religiösa; den var universell, det vill säga den omfattade hela världen; och inte minst var kritiken av den egna civilisationen mycket viktig. Jag upplever att många som i dag säger att vi måste försvara upplysningen mot dess fiender är samma slags människor som de som för 50 år sedan ansåg att vi behövde försvara kristendomen.

(Den liberale debattören Ian Buruma i GP, läs den läsvärda artikeln här. Och tack Peter för tipset!)

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Har smygläst din blogg ett tag utan att vågat kommentera. Läsvärd! Angående kristendomen och upplysningen: Ett problem som vi ofta hamnar i är väl att vi kastar ut barnet med badvattnet. Dvs. uppslysningen blir det negativa andra, det som man markerar avstånd från. När blicken även riktas mot upplysningen själv blir det bättre och mer nyanserat. Kanske kan man se postmodernismen just som en naturlig fortsättning på det moderna projektet och inte som dess motsats. Frikyrkan är väl förresten i många stycken just modern. Det är kanske därför den idag famlar efter en ny "postmodern" identitet.

Nu halkade jag viss lite ur ditt ämne. Läste för en tid sedan von Wrights "Vetenskapet och förnuftet" från 1986 där han tecknar en relativt positiv bild av det mänskliga förnuftet och till och med ser det som mänsklighetens hopp. Därav min betoning på det det värdefulla i upplysningen. Det var en nyttig motvikt i jämförelse mot det man vanligtvis läser, Postmodernt färgad teologi o.d. som ibland kanske kan få slagsida åt antimodernism...



Mvh Eric

9:25 PM  
Blogger joelh said...

Roligt att du gillar bloggen! - och ännu roligare att du kommenterar! jag funderar, som du säkert märker, mycket kring detta med upplysningen och hur man ska se på den. onekligen finns det vissa problematiska uppfattningar kopplade till den, men samtidigt är dessa som du påpekar ofta de "extrema" positionerna.

När jag läser Gunnel Vallquists "Texter i urval" finner jag en "upplysning" som jag gillar, både filosofiskt, etiskt och estetiskt. Det kan finnas en lättja i postmodernismen på många sätt: "det narrativa" och saker och tings relativism (more or less) får en att tappa stringens och noggrannhet. Likaså kan bristen på tilltro till såna saker som byråkrati leda till ohämmat svågerstyre (jag talade med en universitetsadministrator som menade att intrigerna på universitetet generellt ökat de senaste åren - kanske också en konsekvens av pomo?)

Jag associerar kanske lite väl fritt nu, men i alla fall håller jag med: även moderniteten är en kultur och som sådan kan den inte vara "helt ond", utan måste också innehålla goda saker. själv gillar jag gadamer oerhört mycket, och han är också ett barn av upplysningen.

11:52 PM  
Anonymous Anonymous said...

För den som är intresserad av frågor omkring kristendom, förnuft, lärdom, vetenskap etc så rekommenderar jag varmt Thomas E Woods: How the Catholic Church Built Western Civilization. Den tar död på hundratals av de fördomar vi blev itutade i skolan. Bl a så var det ju inte alls Upplysningen som satte förnuftet i högsätet. Det sattes minst lika högt, antagligen betydligt högre, vid de medeltida katolska universiteten flera hundra år tidigare, och för all del vid andra katolska institutioner före det.

(Författaren har tre eller fyra examina från Ivy League-universitet, så boken är åtskilligt mer seriös än titeln möjligen kan låta som. Det finns flera bra recensioner på nätet, bl a SvD. )

Gunnel Vallquist är en av mina favoriter också.

4:18 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home