Sunday, July 06, 2008

Perspektivsskillnad!

Det här med bibeltolkning har intresserat mig länge. Som kristen vill man ju formas av det man läser i Bibeln, men med tiden inser man att det är ofrånkomligt att man också formar det man läser. Och hur man läser olika bibeltexter kan säga ganska mycket om hur man i olika kristna sammanhang ser på sig själva och på tron. För en tid sedan kom en vän till mig som är katolik fram och ställde lite försynt en fråga:

- När ni i frikyrkan läser de där berättelserna om att Jesus äter med syndare och publikaner, hur tolkar ni dem då? Jag har fått känslan av att ni läser dem som en uppmaning till er att "äta med syndare", det vill säga attumgås med dem som är "i världen"?
- Jo..., svarade jag, det är nog så jag är van att läsa dem. Hurså, finns det någon annan rimlig tolking menar du? Hur läser ni dem?
- Vi tänker att det är vi som är syndarna i de berättelserna, och att Jesus väljer att äta med oss trots våra brister.

10 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Touché!

12:06 AM  
Anonymous Anonymous said...

Intressant! Hur kommer det sig att frikyrkliga däremot samtidigt identifierar sig med dom sjuka i helandeberättelserna, och inte med Jesus?

Jag tror på att läsa världen utifrån berättelserna, och att förstå oss själva som karaktärer i Guds berättelse, men det är förstås väsentligt var vi läser in oss själva, som ditt ex. illustrerar.

När det gäller den aktuella texten (tex Lukas 15): finns det inte en ironisk/sarkastisk ton i talet om syndare. Menar inte Jesus/Lukas: "syndare", dvs "såna som anses vara syndare men eg inte är det" (mer än någon annan).

/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

7:12 PM  
Blogger Lars Gunther (itpastorn) said...

Ett liknande exempel är liknelsen om pärlan som man måste sälja allt man äger för att kunna få. Jag var länge inkörd på att tolka det som en beskrivning (i och för sig korrekt) om lärjungaskapets pris. Sedan hörde jag John Wimber predika om hur denna liknelse också illustrerar hur Jesus lämnar all sin himmelska rikedom och hur vi är pärlan - det obeskrivligt värdefulla!

Sedan dess har jag försökt att leta efter den vinkeln på många fler texter, åtminstone när jag använder dem homiletiskt. Det har varit klart spännande.

8:53 PM  
Blogger joelh said...

jonas: jag delar din syn på narrativ läsning - begreppet låter postmodernt, men det är ju ett oomtvistligt faktum att bibeln är en berättelsebok! jag håller också med dig ang tonfallet: Det är ju egentligen obegripligt hur frikyrkan, så angelägen om att vara bibeltrogen, kunde skapa en syndakatalog när Jesus så ofta och så tydligt gör klart att det som i yttre mening kan framstå som ett syndfullt leverne ofta inte är värre än den synd som alla människor bär i sina hjärtan. Han ser till hjärtat och dömer inte den synliga, uppenbara synden hårdare (eller mildare) än den synd som endast ligger dold i hjärtat.

itpastorn: det tror jag är fruktbart. att låta bibeln överraska en. jag minns när jag första gången hörde en befrielseteologisk utläggning av Jesu liv (av en dalith (kastlös) teolog) som betonade att "Jesus was an outcast" - född i ett stall, från den föraktade landsändan Galliléen, död utanför murarna, etc. Det är så ofta sammanhanget som förser oss med våra tolkningar; därför kan man berikas så av att möta andra sammanhang.

11:53 AM  
Blogger Lars Gunther (itpastorn) said...

Apropå oväntade perspektiv. (Här kommer det reklam...) Jag var uppväxt med utläggningar om klagopsalmerna som antingen var spritualiserande (man ber "mot" andemakter) eller ursäktande (detta var före Kristus...)

Jag har börjat lägga ut en serie predikningar (i min nya) podcast där jag försöker ta dem på allvar. första delen är uppe: http://itpastorn.nu/podcasts/att-klaga-pa-gud-introduktion-podcast-2.html

10:23 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag tycker om denna läsning av bibelstället.

Jonas (och alla): Med tanke på våra tidigare samtal: Skulle inte denna läsning mana till en tanke om en "blandad församling" d v s en församling bestående av både syndare och jesusefterföljare? Alla får samlas kring nattvarden och äta tillsammans med Jesus. Ätandet, deltagandet i måltiden blir det viktiga och särskiljande, inte muntlig bekännelse eller levnadssätt...

2:33 PM  
Blogger Jonas Melin said...

Jag har läst och läser på båda sätten. Jag är först och främst en av syndarna som Jesus äter med. Det var en skön upptäckt när jag insåg det första gången för många år sedan. Men Jesus kallar mig också att följa honom och representera honom ibland människor, så jag kommer inte undan att vi som gemenskap delar Jesu sändning i världen. För övrigt tror jag att Peter går för långt i sina tankar om en blandad församling. Men jag håller med om att församlingen bör vara en gemenskap som kombinerar lärjungaskap och öppenhet. Men jag tror inte att församlingen kan vara något annat än en gemenskap av lärjungar.

7:16 PM  
Blogger David Nyström said...

Jag brukar nog mest identifiera mig med Jesus i dessa berättelser, eftersom Jesu liv ändå är det man vill eftersträva; det är också oftast utifrån detta perspektiv som texterna utmanar mig som mest. Men nog finns det värde i båda perspektiven...

4:27 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Jonas Melin: Det var en utmärkt perspektiv på saken!

9:35 PM  
Anonymous Anonymous said...

... där satt den!

Sinomama

9:27 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home