Stat i staten

Duke University är en mycket intressant plats.

Denna vecka är uppstartsvecka för nykomlingarna – "the freshmen". Alla dessa bor samlade i olika byggnader på East Campus, just utanför vår lägenhet. Och när man vandrar genom det på kvällarna (man vandrar gärna på kvällarna eftersom temperaturen då letar sig nedåt behagliga 20 grader, men det hör egentligen inte hit…) får man känslan av att befinna sig på ett stort kollo. Collegetiden är förvisso de år då en amerikansk ungdom lämnar hemmet och skaffar nya vyer och erfarenheter av en typ som föräldrarna inte alltid skulle godkänt. Men detta är något som liksom tycks ske vid sidan av de offentliga institutionerna och strukturerna (inte genom dem, som i Sverige). Nej, som det ser ut är det istället så att föräldrarna lämnar över sina juveler till en ny förmyndare; en slags barnvakt – ja, eller en lägerledare helt enkelt. Lite busigare kanske, men fortfarande en som sätter gränser. Således bor alla freshmen, utan undantag, på East campus. Men när de varit här ett år får de flytta – till West campus.

Ikväll var det tydligen fest, och pojkarna vandrade kostymuppklädda från sina korridorer mot universitetets bussar som kör dem till festen. Ja, det går verkligen vilt till här på Duke…

Jag inser givetvis att studenterna inte på något vis håller sig inom de gränser som universitetet satt upp. Här på Duke finns i nära minne den ökända incidenten med ”the Duke lacrosse team”: en helt urspårad lagfest som slutade med rättegång och mediadrev. Det är en händelse som visar att studenterna inte lever efter universitetets reglementen, men samtidigt uppenbarar detta regelbrott också reglerna på ett väldigt tydligt sett. Om en studentfest i Uppsala eller Lund gått över styr hade ingen klagat på universitetet. Men här är missdådet universitetets misslyckande. Här förväntas det nämligen att universitetet tar ett ansvar för hela studenten. Man skiljer inte på studietid och fritid, eller (idealt i alla fall) på intellektuell och moralisk formering. Att ett antal studenter beter sig skurkaktigt på en fest är därför universitetets problem. Detta är ett annat sätt att tänka och vara universitet än det svenska individualistiska systemet (även om det kan tilläggas att det är ett system som i första hand gäller de privata; mitt intryck är att de statliga, eller offentliga, fungerar som de svenska.)

I utövandet av detta ansvar för studenten fungerar Duke som en stat i staten. Man har inte bara ett eget transportsystem med flera busslinjer av vilka den tätaste avgår var 3e minut. Man har också en mycket stor polisstyrka – ”The Duke policeforce.”

Detta sätt att fungera har man naturligtvis gemensamt med de flesta andra större amerikanska universitet. En vän berättade en mycket talande historia från ett sådant annat universitet: En student rapporterades ha knarkat på sitt rum. Vad gör univeristet? Polisanmäler? Struntar i saken? Ger studenten en uppsträckning? Nej. Man beslagtar det bord som knarket ska ha legat på och låter analysera det: Man gör alltså en egen utredning. Analystestet visar spår av narkotika. Så, lämnar man nu över dessa resultat till staten? Nej, man fortsätter att sköta det internt – som en egen stat, eller "famiglia" om man så vill. Studenten konfronteras med bevisen och relegeras en termin. Naturligtvis meddelar man föräldrarna, men skandalen stannar innanför universitetets väggar. För studentens övertramp är ju också universitetets misslyckande.