Tuesday, September 16, 2008

Pragmatiska pingst, användarvänliga pingst

Pelle Hörnmark i dagens Dagen:

- Men nu tänker jag att det kanske finns en ännu bättre för att maximera det jag tror behöver ske för pingströrelsen.

- Vår teologi funkar - det är inte Gud och Jesus som är problemet - men formerna gör det inte. Och attityderna funkar inte heller. Vi uppfattas som slutna, stängda, förmer, interna, otillgängliga. Vi vårdar och värnar metoder som inte är användarvändliga.

- Vad gäller frågor om organisation och former är jag [en tvättäkta pragmatiker]. Inte vad gäller teologi och ideologi, dock. Där är jag hyfsat konservativ, tror jag.

---

Om det är något som bekymrar mig när det gäller pingströrelsen idag är det kombinationen av en godtycklig inställning till "former" och en det faktum att den form som vår praktik (och därmed i en förlägning teologi, även om man förnekar det) stöps av är ett marknadstänk. När värden som att "maximera" och vara "användarvänlig" tar plats så trängs andra lätt undan.

23 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Hörnmark verkar ju trevlig och allmänt förnuftig, men uttalandena är ju märkligt naiva. "Vi-behöver-ingen -teologi-vi-har-ju-jesus-resonemanget" är kanske inte helt attraktivt eller fruktbart i dagens läge.

4:44 PM  
Anonymous Anonymous said...

Läste du sid 3 i samma tidning, en kyrkoherde skriver om att "Kyrkan måste hålla sig till uppdraget"?

6:42 PM  
Blogger joelh said...

peter: håller med: hörnmark är vettig på många sätt - och så väl trevlig som förnuftig. Och hans sätt att uttrycka sig om form och innehåll är snarare typiskt pingst än utstickande.

anonymous: nej hade inte sett den, men har läst den nu. Vilket sammanträffande! Tack för tipset!

6:52 PM  
Anonymous Anonymous said...

Budskapet är så att säga färdigtuggat. Jag saknar den kritiska och kreativa självreflektionen i pingst. Men alltid är det något att man funderar över lanseringen av produkten. Marknadsanpassning är ju nog så viktigt. :)

8:05 PM  
Anonymous Anonymous said...

Att vara pragmatiskt är bra, om man har fokus på vad som är kärnan och inte kan kompromissas med. detta har Pelle, han säger ju tydligt att teologin står fast, men det yttre, formerna, kan och måste ändras. Här kan jag inte se annat än att han är i gott bibliskt sällskap, var inte t ex Paulus en stor pragmatiker?

Han hade ett fokus - att evangeliet skulle nå så många som möjligt, detta kompromissade han inte med. För att nå detta mål så...

...var han allt för alla
...lät han omskära en nära medarbetare, för att nå framgång bland judar. Detta trots att han fördömde omskärelse i Galaterbrevet.
...tillät han ibland att kvinoor fick en mer undanskymd roll (ex Efesos), medan han ibland lyfte fram dem (ex Phoebe)

Kanske är det en tanke bakom att vi inte finner en gudstjänsorning eller tydlig församlingsstruktur i Paulus brev. Sådant tillhör yttre former och kan och måste vara levande och förändras i varje tid för att kunna "maximera" framgången för Guds rike!

Vi är inte kallade att förvalta ett kristet kulturarv, det kan museerna få göra. Vårt uppdrag var att gå ut i hela världen och göra folk till lärjungar. Sedan kan ju detta tyckas ytligt och oreflekterat...

8:56 PM  
Blogger joelh said...

anonymous: Sant, Paulus visar pragmatiska drag. Evangeliet existerar aldrig abstrakt, utan i kulturer och påverkas av detta. Men det är - menar jag - en skillnad mellan att ta acceptera att man ibland måste "kompromissa" eller låta sig formas av omgivningen, och att utgå från att uppdraget är att anpassa sig till kulturen. Då blir man ofrånkomligen "ett rö för vinden." (Här kan evangelikala fundera kring kritiiken och självkritiken angående Willow Creek)

Jag tror inte det är möjligt eller särskilt lämpligt att skilja på form och innehåll. Det vi gör rymmer alltid en teologi, och därför är det aldrig godtyckligt. Ändras formerna så ändras innhållet. Formen "kommunicerar": bygger vi en kyrka med estrad har vi sagt något. Det är ingen slump att lutherska kyrkor ger predikstolen en mer upphöjd plats än katolska (där altaret dominerar rummet)

Ang gudstjänstordning så är GT ganska tydlig med den saken, så helt godtyckligt tycks det inte vara för Vår Herre.

10:16 PM  
Blogger Samuel said...

Mycket bra inlägg. Jag har väldigt svårt att acceptera teologi som är skild från verkligheten. Det jag reagerade mest på var att han pratade om sig själv i tredje person. Sånt är inte okej, speciellt inte av en kyrklig ledare.

Jag tror inte heller på den pragmatism man använder bara för att vända siffror. Det häftiga med väckelse är inte att si och så många blir frälsta utan att det finns ett vittnesbörd bakom varje omvändelse.

11:08 AM  
Anonymous Anonymous said...

Min fundering är om pingst i Sverige verkligen behöver en, mega-pastor-ledare ala Willow Creek? Han kommer säkert att trimma organisationen, få ordning på ekonomin, inte sticka ut för mycket i samhällsdebatten och göra hela samfundet mysigt och väloljat, men skulle det inte behövas någon som kunde få igång lite rörelse? Pingst behöver fundera på om man vill tjäna sig själv, eller folket i Sverige.

12:25 PM  
Anonymous Anonymous said...

Bra inlägg (och kommentarer), Joel. Fortsätt peta i detta!
/Jonas Lundström

12:53 PM  
Blogger Jonas Melin said...

Jag håller med om att man inte ska göra en skarp åtskillnad mellan innehåll och form. De är inflätade i varandra. Formerna ska återspegla innehållet och präglas av det. Det är viktigt att vi reflekterar teologiskt och bibliskt över de former och metoder vi väljer att använda i församlingen. Det räcker inte att det funkar.
Men det är viktigt att det funkar! Jag tror att vi behöver hitta former och metoder som fungerar i vår kultur samtidigt som de är trogna mot Bibeln. Det är inte konstigare än att Paulus predikar på olika sätt för för olika grupper (judar i Apg 13, lykaonier i Apg 14 och intellektuella greker i Apg 17). Evangeliet behöver kontextualiseras! Jag tror att det är det Pelle försöker säga.
Därför menar jag att det är viktigt att skilja på principer och former. Det finns bibliska principer för församlingens liv och tjänst. Dessa principer är giltiga i alla tider och i alla kulturer. Däremot kan formerna för hur man förverkligar dessa principer variera i olika tider och kulturer. En viss teologiskt reflekterad pragmatism är därför både önskvärd och nödvändig.
Mitt mål är att vara en teologiskt reflekterande praktiker, både som församlingsledare och som bibellärare.
Anonymous, jag tror inte du känner Pelle Hörnmark speciellt bra. Pelle är väl en person som just skapar rörelse och har fokus på människorna utanför Pingströrelsen. Han är framför allt en evangelist. Även om man inte håller med honom i allt han säger så är det orimligt att utmåla honom som en megabyråkrat.

9:07 PM  
Anonymous Anonymous said...

Intressant om mission, inkulturation mm: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157736

10:13 PM  
Blogger joelh said...

jonas: jag säger som jag hörde det sägas på ett seminarie jag satt på för ett halvår sedan "I agree with you, but I think it cuts differently than you might think." Med andra ord: jag skulle kunna säga samma sak, men lägga betoningarna lite annorlunda!

håller också med om vad du säger om pelle. jag har träffat honom några gånger och har de bästa av intryck! väldigt människofokuserad, och även så helt inriktad på uppdraget att han kan se bort från sig själv. jag har inte velat antyda något annat än att jag tycker det är ett bra val (om det nu går i hamn) och att jag tror att han blir mycket bra som pingstledare!

bless!

12:02 AM  
Anonymous Anonymous said...

Gud verkar unikt i varje tid. Han är oföränderlig men verkar unikt i varje kontext... i grund och botten är alltid vår oro baserad på kontroll. Gud är i kontroll... vi behöver inte bekymra oss om hur kyrkan ser ut om 50 år.

David Å

11:13 AM  
Blogger Jonas Melin said...

Men David, vi måste väl ta ansvar för hur den ser ut nu? Det är väl vår uppgift?

11:45 AM  
Anonymous Anonymous said...

jonas. självklart ska vi det. vår tid är nu.men om 50 år gör våra barnbarn kyrka.
/David

3:55 PM  
Anonymous Anonymous said...

Ekumenisk pragmatism:

http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/

PS. Hoppas du har det bra i Staterna, Joe!

11:23 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Det jag tycker man missar i frikyrkan i stort- är att ja- det fungerar med alpha kurser, ja det fungerar med Willow Creek kopior, ja det fungerar med "lätt smältslig" teologi. Men va händer när människan börjar att hungra? När hade våran Herre själv en lätt smältslig teologi?- Och om han hade- i så fall vilka sammanhang?

Jag är 3 år i Kristus, och jag vet det är många med mig som hungrar och törstar- efter det vi i nuläget enbart kan läsa i våran historia böcker. Det är skönt att få en enkel, förståelig "mat"i början, det ger rum till reflektion och fördjupning i sin egen tro- men kristna tron rymmer så mycket, om man enbart hört "Jesus är kärlek"- så tröttnar man, ens tro växer inte, frukten blir dårlig, ingen omvändelse, ingen överlåtelse, och Jesus blir en liten extra bonus som man kan komma till två timmar under söndagar. Det är bra i början, men sen- börjar man hungra, vart ska man då gå?- Ju man har i dags läget två val- enten kan man gå till ställen var man predikar osunda läror men är åtminstone radikala, eller så kan man stanna kvar och försöka hitta sin egen "mat".
Här borde frikyrkan verkligen lära av Svenska Kyrkan- det kommer inte att gå sämre för oss, om vi följer deras exempel (även om vi packar in det i ett s.k. biblisk budskap).

Sen var finns hungeren efter väckelse? Vi pratar om väckelse, men även det uttrycket har ju tappat sin betydelse- i dag är väckelse när människor kommer till tro. Medan sanningen handlar ju om att väckelsen startar med dig och mig, de ofrälsta är ju inte ens födda på nytt- och kan omöjligt bli väckta! Vi däremot är födda på nytt, det är vi som behöver väckelse- vi som behöver bli väckte, och lära oss bli beroende - av Gud, och Herren var all ära, makt och härlighet tillhör.

Var inte rädda för äran förtid! Var inte rädda för att bli domedags predikanter! Väckelse har i alla tider hängt ihop med en genuin förväntan att Jesus kommer i morgon! Väckelse har i alla tider hängt ihop med omvändelse, syndarnas förlåtelse och kamp för Guds rike- inte ett anpassat evangelium som är utan frukt förutom församlings tillväxt.

jdfk-kefas.blogspot.com

12:13 AM  
Blogger joelh said...

kefas: tänkvärt. tack! Radikalitet är viktigt, men vi behöver också se att den kan ta olika former (Franciskus av Assisi, etc.)

4:28 PM  
Anonymous Anonymous said...

Joel:;
Så absolut!- Som jag ser det så brukar väckelse- ha en hel del med att Gud ger till kyrkan va den saknar. Så för mig så tror jag väckelse kan spegla sig på många olika sätt!- Viktigt poäng!

Hur ser du själv?

11:38 PM  
Anonymous Anonymous said...

PS: skreven av Kefas

11:38 PM  
Blogger joelh said...

kefas: håller med: i en väckelse väcks ofta något upp som kommit bort. och kyrkan berikas. för en liten tid. för det tragiska är att snart kommer splittringen (inom protestantismen har det varit så) och då lämnar väckelsen sitt sammanhang och lämnar det lika fattigt eller ännu fattigare än vad det var innan. För nu har det blivit infekterat, och ingen vill ens ta i den "radikala nyupptäckt" som väckelsen gjorde. Och väckelsen tenderar att tro att detta enda är tecknet på sann gudfruktighet och frälsning....

5:13 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel:
Ju det har ju varit ett problem! Själv har jag precis beställd böckerna till Henning Thulin, ytterst spännande- han som mig värkar inte helt förstå varför det ena måste utesluta det andra hela tiden :).

Va tycker du själv man kan dra för lärdommar när man ser på de splittringar som har varit?

7:50 PM  
Blogger joelh said...

kefas: framför allt att splittring i längden bara föder mer splittring och allt större fattigdom.

4:56 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home