Sunday, October 12, 2008

Skönheten ska frälsa världen

Vi besökte ett shoppingcenter idag. Eftersom detta är USA var det naturligtvis enormt, belamrat med varor och låga priser. En estetik helt utan utrymme för vila, och en plats fullständigt befriad från autenticitet. Varje kvadratcentimeter utnyttjas för att "sälja" och det som inte ger plats åt en vara eller en skylt - en fontän till exempel - är ändå placerad där för att främja konsumtionen genom att optimera "köpupplevelsen."

Så gick vi in i en Applestore (förvisso en något mer vilsam estetik...). Jag tog upp en iphone, satte på mig de tillhörande lurarna, klickade på youtube-ikonen och hittade videon nedan.

Kontrasten var total.

Sången, rummet, rösterna: allt var präglat av vila. Inte stress, inte splittring, inte fragmentisering. Närvaro. Integritet - inte en vilja att sälja sig till varje pris. Respekt - inte påträngande. Och mest av allt: skönhet

Detta är kyrkan. Och lägg märke till: det är i så hög grad en fråga om form. Inte bara "innehåll" i abstrakt mening; innehållet kan inte skiljas från hur det packeteras. Form och innehåll är ett; "the medium is the message" och kyrkan är därför en estetik. Ett sätt att vara i världen. Ett sätt se, och så bli sedd.

7 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Tack Joel för att du delade med dig av en underbar, ömsint och skön video.

9:18 AM  
Anonymous Anonymous said...

Fantastiskt!
Det är härligt att få gå till kyrkan och stämma in i sången och bönerna.

10:05 AM  
Blogger Jacob Hjort said...

Detta med friden får vi aldrig tappa bort i Kyrkan. Vi ber ofta om mer liv (i SvK åtminstone), inte lika ofta om frid.

2:08 PM  
Blogger Charlotte Thérèse said...

Visst är det vackert....

Men jag blir samtidigt lite full i skratt... :-)

Är det inte ganska symptomatiskt att samtliga solopartier framförs av präster...?

Är det möjligen i ett katolskt sammanhang?

Sen så dyker en konsertkänsla upp, och förstärks av applåderna...

Kyrkan är ju ändå främst en böneplats.

***

Och - ska man välja mellan amerikanska och svenska shoppingcentra så tycker jag faktiskt att de "over there" är mycket roligare.

För att utbudet är så mycket större. Och för att de är mer varierade än här - varje liten affär i en "mall" är unik. Olika dofter, färger, stil. Och amerikanskt flashigt. Inte tråk-svenskt.

Det finns faktiskt en skönhet i det också - om man bortser från försäljningshetsen, och kontemplativt går igenom dem - inte för att köpa något - bara titta, förundras över allt de hittar på.

Man kan faktiskt prisa Gud även där... Konstigt nog.

8:13 PM  
Blogger joelh said...

charlotte: man kan prisa Gud överallt. men i shoppingcentran handlar det nog mer om att man gör det "trots" än "tack vare" miljön! :) Håller dock med om att de är roligare än de svenska - också för att de är så extrema. USA är mer varierat, det är plus!

11:00 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag håller helt med om poängen men kan inte låta bli att anmärka på det komiska i att det är en sång av Andrew Lloyd Webber som får stå som exempel för den ickekommersiella sidan. Han tjänar typ 1 miljon om dagen på den genomkommeriella upplevelseinriktade musikalindustrin.

10:09 PM  
Blogger Charlotte Thérèse said...

Jo så sant - utmaningen blir lite större... :-)

8:51 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home