Dagens Emil: Gemenskap mer än välsignelser

"Se, hon är så intagen af hans skönhet, att till och med sången om hans liljor tystnat. Hon synes icke hafva något behof af att sätta gemenskapen med honom i förbindelse med någon yttre härlighet, ty han själf är summan af allt för hennes hjärta. Och det sista förbund hon ingår med sin vän på denna sidan hafvet, har hon uttryckt med följande ord: Lägg mig som ett signet på ditt hjärta, som ett signet på din arm, ty kärlek är stark såsom döden, dess nitälskan är härd såsom dödsriket, dess glöd är en elds glöd, en Herrens låga o. s. v. H. V. 8. Ack, hur nära måste hon icke då vara himmelens portar. Hur måtte hon icke vara genom denna kärlek friköpt från jorden. Tänd af denna »Herrens låga», har hon blott en lidelse kvar, och det är Jesus allena. Och den som eger hans hjärta får hvila på han arm. Hans kärlek och hans allmakt stå till hennes förfogande. Detta är helighetens höjdpunkt."

Ur "En konungs brud" (1898), s 118-119.