Wednesday, November 12, 2008

Follow the money II

Jag har precis kommit hem från en match med Dukes basketlag som underledning av den legendariske "Coach K" (som även coachade USA:s OS-guld vinnande lag i somras) krossade Georgia South. Basketlaget är Dukes stolthet. Collegebasket över huvud taget är stort i USA, och Dukes lag är landets bästa. Även arenan är mytisk: "Duke Indoorstadium" byggde på en tid då det fortfarande var så nytt med inomhusarenor att man tyckte ge hallen namn efter det! Den tar bara 9000 åskådare, varav många studenter på ståplats. För att komma in på de matcherna måste studenterna vara beredda att köa - ibland i dagar.

Så där var jag. Ruggit intensivt och fantastiskt roligt! Och en erfarenhet som gör att man smälter samman med universitetet. Det faktum att USA har collegesport säger egentligen allt om skillnaden mellan universitet i Sverige och USA. Medan de svenska universiteten lever på statliga bidrag får de amerikanska i regel sina pengar genom privata kanaler. Själva avgiften är givetvis en del, men donatorer torde vara ännu viktigare. Amerikanska universitet handlar - därför? - om anknytning till själva universitetet i mycket högre grad än de svenska. Först genom att man betalar för att studera; ett "committment" som i sig själv är relationsskapande. Men sedan genom att man identifierar sig med skolan, och det är här sporten kommer in.

För det är på läktaren som Duke blir "mitt" universitet. När jag jublar över lagets prestationer tillsammans med tusentals andra fans, då smälter jag liksom samman med skolan och känner att den är min, och att jag tillhör den. Det liknar det sätt på vilket en nationell identitet i hög grad skapas idag, också med idrotten som en av de främsta faktorerna för nationalkänslan. Och när jag sedan slutar universitetet och börjar mitt yrkesliv, då kommer jag med jämna mellanrum påminnas om vilket universitet som - fortfarande - är "mitt" genom TV-sända matcher och tidningsartiklar om lagen. Kanske sätter jag på mig en Duke-keps och bänkar mig framför TV:n och jublar över mitt lags segrar (jag har sett amerikanska pappor som lämnat universiteten för flera decennier sedan göra just detta). Och - viktigast av allt - om jag blir rik så kanske jag tänka mig att donera en summa pengar till "mitt" universitet. Som tack, men också för att jag har den där anknytningen till det som gör att jag inte vill se det förfalla utan tvärtom gläds åt att se det starkt och mäktigt, ungefär som man gläds över att se det svenska fotbollslandslaget prestera vacker fotboll!

Labels: ,

6 Comments:

Anonymous Anonymous said...

En vacker tanke! Här i Lund har vi ju Lugi, men jag tror inga av oss som läser på Teologicum har den relationen till detta lag. Just nu toppar Alingsås elitserien i handboll. Det måste gör din mamma glad (hon har väl förankringen där?)

8:04 AM  
Anonymous Anonymous said...

Mamman är mycket lycklig!

9:55 AM  
Blogger joelh said...

Lugi, ja. Det vore kanske något för universitetet (eller varför inte teologicum själva!) att bygga kring!

1:59 PM  
Anonymous Anonymous said...

Ok, jag släpper tanken på Lugi och din mamma... Men, Joel, jag ser att Göte Olingdal hugger på dig i Dagen. Han påstår att du förbigått ett viktigt brev av Lewi P i din bok. Om universitet i Pingströrelsen. Detta är kanske en debatt du skulle kasta dig in i?

Ska höra vad KG Hammar har att säga nuförtiden, gumman och jag ska på ett föredrag med honom nu. Sen tar vi en öl snett bakom pingstkyrkan här i Lund...

9:27 PM  
Anonymous Anonymous said...

Var i dagen skriver Olingdahl? På nätet eller bara i pappersupplagan?

1:04 PM  
Blogger joelh said...

anonymous & filip (vilket namn döljer sig därbakom? jag borde säkert kunna räkna ut, men jag har ett par alternativ...): Göte skrev i gårdagens dagen, på kultursidan (s 11).

Ang. att det inte är med i "Lewis brev" så beror det på att genomgången av breven bara är till år 1950/51 (vilket jag skriver tydligt i förordet!) I övrigt vet jag inte om brevet finns i riksarkivets samling i Stockholm. Men det är ett spännande brev! Jag har inget emot hans argumentation om dess betydelse, även om jag kanske tycker det är en gnutta orättvist att dra in mig i konspirationsteorin om "det begravda brevet" - jag tvår mina händer!

2:38 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home