Saturday, November 29, 2008

Vänner och kärlek

"Vänner" är vårt guilty pleasure. Vi är totalt fast i det, har boxen och håller nu på att se igenom den för andra gången. Visst, det är banalt ibland, men det är så mycket glädje i det! Man blir helt enkelt på väldigt bra humör efter att ha sett ett avsnitt eller två!

Men det är en sak jag irriterar mig väldigt mycket på. Det är visserligen inget unikt för Vänner, men det är väldigt tydligt där. Nämligen hur man berättar om förälskelse och såna saker. En typisk scen kan vara Rachel och Monica sitter och pratar och Rachel säger "Jag drömde om NN inatt." Monica: "Åh, det kanske betyder att du är kär i honom." Den underliggande tanken är att känslor för det första inte är något man har kontroll över, och för det andra något som kontrollerar en helt. Freud, någon?

Men det avsnitt vi såg i går är det dummaste av alla (säsong 3, avsnitt 21). Monica går ut med miljonären Pete som är charmig och trevlig, men hon känner inte "det" för honom. Han köper henne en restaurant som hon är tveksam att ta emot eftersom han ju är kär i henne och inte hon i honom. Men så kysser han henne och hon "inser" att hon visst är attraherad av honom. (Här borde jag kunna visa klippet, men jag hittar det inte på nätet - ni får hålla till godo med scenens dialog nedan)

Sanningen är så totalt en känsla i denna scen, och det är så fruktansvärt naivt inte minst med tanke på hur manipulerbar känslan är. Det blir inte minst tydligt i de olika dating-såporna. De när TV-bolaget tar in en man och låter 20 kvinnor tävla om hans gunst (eller tvärt om). Det märkliga är ju inte att han hittar någon att förälska sig i bland dessa 20, utan att de alla förväntas vilja vara med honom. Tänker man på upplägget och de psykologiska mekanismer som spelar in här är det naturligtvis inte märkligt, men utifrån vår kulturs syn på kärlek och förälskelse borde det vara omöjligt. För förälskelse är inte något man kan råda över och kontrollera. Eller?

Nå, här är i alla fall manuset till "Vänner"-seriens dummaste scen:

[Scene: Pete’s Restaurant’s Kitchen, Pete is showing Monica around the kitchen.]

Monica: I don’t believe this! Wow, look at this refridgerator! It’s gigantic! I mean I could live in this thing! I’d be cold, but I’m always cold. Oh my God, look at these spider burners! I love spider burners.

Pete: So you like it?

Monica: Oh, it is sooo perfect. Thank you so much. (runs over and hugs him)

Pete: Oh, you’re welcome. (He takes a deep breath)

Monica: Did you just smell my hair?

Pete: Nooo. Uh-huh, no way. What? No.

Monica: Oh God.

Pete: What?

Monica: You still have feelings for me don’t you?

Pete: Now, nooo! I’m just excited about the restaurant, that’s all.

Monica: Pete.

Pete: Okay, I love you. Is that so bad?

Monica: No, it’s not bad. It’s not bad at all. It’s-it’s really nice.

Pete: Look, the only who stands to get hurt is me. And I’m okay with that.

Monica: You may be okay about getting hurt, but I am not okay with being the one who hurts you. That’s why I can’t take this job.

Pete: What?

Monica: And well, we probably shouldn’t see each other anymore. I’m sorry.

Pete: Okay, yeah. I mean... If that’s, if that’s really what you want, okay.

Monica: Okay, bye.

(She kisses him on the cheek, and he kisses her back on the mouth.)

Pete: I’m sorry things didn’t work out...

Monica: All right shut up for a second and let me just see something. (She kisses him back on the lips) Oh, wow! (They then hug and kiss, very passionately.)

Labels:

8 Comments:

Anonymous parbring said...

Kiss and tell, kallas det visst...

10:54 PM  
Blogger agnesund said...

Är det inte lite av poängen med serien att karaktärerna lyder känslornas minsta vink?

12:09 AM  
Blogger joelh said...

parbring: :)
agnesund: jo, så fungerar det onekligen - vet dock inte hur medveten ideologin bakom detta är. Men det finns intressanta undantag: när lojaliteten mot en vän står på spel så offrar flera karaktärer "kärleken". Det finns alltså en skillnad mellan kärleken mellan vänner och den mellan en man och en kvinna som "är ihop": den förra är stabil, medan den senare är helt beroende av känslorna.

2:35 AM  
Anonymous Anonymous said...

Även jag är ett vännerfreak. Jag har oxå alltid tyckt att den scenen är märklig, men monicas ombytlighet och köpta kärlek är så övertydlig så jag tolkar den som ironi. Det är ju inte direkt en klassisk romantisk kärlek som kan köpas med en restaurang. Jag tycker snarare att det hela är lite cyniskt...

Till vännernas försvar måste man ju ändå säga att Ross och Rachel till slut i sista programmet verkar hitta fram till en trofast, mer mogen kärlek. Eller? Och talar inte monicas och chandlers förhållande om trofasthet och lojalitet?//Peter

6:02 PM  
Blogger joelh said...

peter: glad att vi delar även denna passion! Jo, det är möjligt att man ska tolka den scenen som ironi. Inte minst det att hon står i köket, etc. Det är dock inte den mest uppenbara tolkningen, skulle jag säga.

Du har rätt i att det sker en förhandling när det gäller kärlekens grund längre fram. Jag ska hålla ögonen på det under denna genomtittning! Och Ross & Rachel - ja, det tål att tänkas på...

7:32 PM  
Blogger agnesund said...

Joel, där tycker jag du slog huvudet på spiken om seriens premisser. Men jag har fortfarande lite svårt att seriöst diskutera vad den egentligen vill säga om kärlek och vänskap. Jag kanske är för cynisk eller seinfeld-skadd så jag inte riktigt kan ta till mig de mindre skämtsamma inslagen i Vänner.

9:16 PM  
Anonymous Johnny said...

Joel..

Ett hugg i ryggen på alla som var delaktiga i the summer of George..

How will you redeem yourself?

Jag tror att det krävs nått i stil med när Lloyd byter ut Harrys bil mot en moppe i dum dummare..

11:48 AM  
Blogger joelh said...

:)

5:52 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home