Friday, December 12, 2008

Dagens Emil

”Du är hans älskade. ’mitt hjärta har du tagit’, säger han. Ja, så innerlig är hans kärlek, att han säger: Wändt bort dina blickar ifrån mig, de komma mig att darra.’ Han är din blodsbrudgum och medan hans hjärta brast på Golgata för din själ, kan han aldrig, aldrig glömma dig. Du, fattiga barn, tag hans hjärta.”

Emil Gustafson i brev till evangelist, januari 1896.

Gud som den som är förälskad i människorna! När hörde man senast en så djärv utläggning om Guds kärlek i en predikan?

Labels:

17 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Det är han(konungars konung och herrars Herre), som i dödens kval och vid ropet: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" slog sina armar om ditt hjärta och sade: "Din kärlek skall evigt hugna mig!"

En annan vacker Emilsk bild på samma tema. (Slutord i En konungs brud)

12:30 AM  
Anonymous bokmalin said...

Ja, när hörde men senat en sådan utläggning? Men det kanske kommer? :) Tack för inlägget!

1:49 AM  
Blogger David said...

scary

11:02 AM  
Anonymous Eric said...

Det ger onekligen lite nerv till framställningen! Avsnittet aktualiserar behovet att knyta andligheten till kroppslighet, begär och till och med erotik. Behövligt för en kyrka där fromheten riskerar att förandligas.

11:18 AM  
Anonymous Anonymous said...

Ja, här ser man hur de heliga känner igen varandra. Origenes, Bernhard av Clairvaux, Lilla Thérèse, Fader Sofrony, Linnea Hofgren... Alla är samma andas barn.

12:39 PM  
Blogger joelh said...

anonymous 1: ja, texten är från den tid då En Konungs Brud började ta form i EG:s huvud (den kom ju ut 1898), och där finns liknande formuleringar.

bokmalin: kul att du gillade det!

David: hur menar du? Menar du "svårsmält", eller "får man verkligen säga så" så kan jag hålla med. det är verkligen djärva ord, inget att ta lätt på! och så, som Eric antyder, är vi så ovana vid ett så erotiskt språk.

anonymous 2: indeed!

3:35 PM  
Anonymous Anonymous said...

Visst är det lite av en paradox att den som är den Fullkomlige kan längta. Eller att längtan ryms inom Fullkomligheten, för att utrycka det annorlunda. Det, om något, borde skaka om vår bild av vad som avses med fullkomlighet. Finns det alternativa översättningar av ordet, ni teologer??

5:46 PM  
Anonymous Anonymous said...

Läste nyss detta:

"Pratade med en vän som arbetar med föreskolebarn. Hon hade frågat barnen om de skulle skriva en önskelista till tomten. Barnen var eniga om att det fanns det ingen anledning till. Det fanns inget att önska. De hade redan allt. Samma dag läste jag i tidningen om att uppemot 1 miljard människor har otillräckligt med mat för att bli mätta. Det är onekligen en orättvis värld vi lever i. Vad är det vi gör med våra barn på ett övergripande plan? Allt detta materiella som vi överöser dem med, var hamnar de i sitt mående på grund av det. Finns inget att önska, inget att längta efter."

Boye: "Den mätta dagen, den är aldrig störst..."

På tal om fullkomlighet och längtan.

5:54 PM  
Blogger joelh said...

Ytterligare paradoxalt med Emil är det att han ser på himmelen som en plats där man äntligen ska bli "Mättad". Kanske är det så att i den gemenskapen stillas både Guds och människans längtan.

11:32 PM  
Anonymous bokmalin said...

Jag har i min ägo "Gud och intet mer" där man kan läsa om bl a Linnea Hofgren och Flodbergskretsen (Artos förlag). Om man vill veta mer /läsa mer om Linnea Hofgren, vart vänder man sig då? Hon inger viss mersmak.

12:22 AM  
Blogger joelh said...

bokmalin: finns tyvärr väldigt lite skrivit. Dock har en viss peter halldorf skrivit en del om flodbergarna i boken "Hädanefter blir vägen väglös", som jag tror finns i pocket nuförtiden.

Håller med om att Linnea är fascinerande! Hon gillade ju förresten också Emil, som jag tror besökte och predikade hos dem en del mot slutet av sitt liv. Linnea har ju skrivit en psalm med titeln "En ton från himmelen." Bengt Johansson har gjort en jättefin inspelning av den.

3:10 AM  
Anonymous Anonymous said...

För "mystika" fäder som Gregorios av Nyssa och Maximos Bekännaren är det tydligt att det finns rum för längtan och rörelse i Gud trots att han är fullkomlig. Detta perspektiv skiljer dem, om jag förstår saken rätt, från en platonsk världs/Gudsbild där all "rörelse" är negativ. Gud är i dessa filosfier endast ett upphöjt ljus. Jag tror dessvärre att det är denna bild av Gud styr vår förståelse av vad Gud är nära han är fullkomlig. Nyssa skriver i Mose liv väl ungefär att fullkomligheten ÄR att längta - helhet är brist.

Joel/Bokmalin: Hofgren känns spännande och väldigt mänsklig. Hon verkar inte ha varit en upphöjd mystiker med en stoisk karaktär utan snarare ganska neurotiskt lagd. Spännande motbild till nidbilden av andliga giganter som höjda över smärta och lidande// Peter

2:34 PM  
Blogger joelh said...

peter: jag tror att det sista du nämner är vanligare än vi kanske anar. även många mystiker "predikar för sig själva", och de är definitivt "känsliga själar". Mystiken blir ett sätt att hantera och tolka en skör tillvaron, men denna tillvaro fortsätter, i någon mån åtminstone, att vara skör.

7:43 PM  
Anonymous bokmalin said...

Peter och Joel: Linnea som neurotiker - viktigt!! Fler spattiga helgon, tack, så man har någon att identifiera sig med. Så man får hopp om att även mitt skröpliga liv kan få förhärliga Gud. Jag tror det finns en del uppgivenhet kring detta i våra församlingar.
Känner även igen bilden av Gud såsom vilande, egentligen oberörd. Den är nog ganska vanlig. Men särskilt biblisk är den ju inte.

9:02 AM  
Anonymous Anonymous said...

Rowan Williams framhåller detta drag hos de stora andliga gestalterna (som Augustinus, Luther o s v)i sin The wound of knowledge - rastlöshet, vilsenhet, brottning. Visst är det skönt att de velar oxå!//Peter

11:42 AM  
Anonymous bokmalin said...

Joel o Peter: Den där RW får jag ta och kolla upp. Tack för tipset! :) Rotade fram min oumbärliga Lewis-antologi för ett bra citat om det där med stoicism. Det blev för långt att klistra in här men finns på min blogg om det skulle vara någon av er som gillar Lewis... http://chayiguan.wordpress.com/2008/12/16/gud-som-manniska/

2:09 PM  
Blogger joelh said...

peter & bokmalin: det är därför det är så viktigt att höra om helgonens liv, inte bara läsa deras texter. Heidegger sa (ang aristoteles, men jag tror han menade generellt hur man ska tänka om filosofer): "Aristotle was born, he thought and he died." Jag tror inte att man som kristen kan tänka så om människor, eller om sig själv.

5:29 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home