Monday, December 15, 2008

Dagens Emil

"Men hvad som allra djupast mig beröra
Nu ökar själens djupa längtan blott
Jag ville skåda honom, som jag hörde
Och i hvars närhet allt sin lösning fått.”

Detta är en intressant vers ur sången "En sångares farväl," som jag tror aldrig publicerades. Emil Gustafson skrev den i alla fall 1895. Det är en vers som kräver sin utläggning:

Rad 1. Vad är det som "allra djupast mig beröra"? Gud, såklart.
Rad 2. Vad leder denna beröring till? Till mättnad? Nej, endast till att "själens djupa längtan" ökar.
Rad 3. Vad längtar Emil allra mest efter? Att skåda Gud (som han tydligen här nere bara hört. Emil är lite ambivalent när det gäller människans förmåga att se Gud här nere på jorden.)
Rad 4. Är ett typiskt Emil-tema. Livets gåtor - framför allt lidandet - får sin lösning i Herrens närhet. Observera att det inte behöver vara i himlen, utan den närheten kan erfaras redan här på jorden.

Rad 1-3 laborerar ett klassiskt mystikt tema: Erfarenheten av Gud leder inte till mättnad, utan bara till en större längtan. Ett viktigt tema bland annat hos Gregorius av Nyssa.

Labels:

1 Comments:

Blogger Benjamin Ekman said...

satt i morse och skrev några rader om epekstasis i Gregorius av Nyssa, som svar till Origenes "mättnad" i den första skapelsen. funderar kring var Evagrius hamnar i dessa frågor. Man kan ju se denna "mättnad" som en slags akedia, för Evagrius är detta ett problem "här nere". Och frågorna kring syn vs. hörsel, kan man se Gud osv är ju centrala i dessa frågor.
Vi jobbar med samma saker. Temanummer 123!

1:42 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home