En Emil till

(sången hörs tydligare från 1.54)

Emil skrev den sången i juli 1899, ett år innan sin död. Tyvärr är följande vers inte med i inspelningen:

”O Jesus, helga mig,
O drag mig närmre dig
Och till mitt sinnes ande,
O Gud, förnya mig,
Till hjärtats djup mig rena
I korsets purpurelf,
Och sedan helt förena
Och upplys med dig själf."

Ja, så ser den ut i hans anteckningsbok i alla fall. Jag har inte orginalpublikationen här för att jämföra hur han sedan "släppte den", men en modern variant är i alla fall:

"O Jesus, helga mig
och drag mig närmre dig,
och ständigt med din Ande,
o Gud, förnya mig.
Mitt hjärtas inre rena
i nådens djupa älv.
Mig helt med dig förena
och fyll mig med dig själv."

Noterbart är att "purpurelf" har fått gett vika för "korsets djupa älv" och att "fyll mig" har ersatt "upplys mig." Dessutom har "till hjärtats djup" ändats till "mitt hjärtas inre," vilket tar bort många konnotationer i psalmen. "Hjärtats djup" är ett uttryck i den mystika traditionen bl.a. associerat med Tauler och Rehnlandsmystikerna. En referens för detta tal är psaltarens ord om hur "djup ropar till djup."