Moody bland ikoner och helgon!
"När vi var i Brooklyn, träffade jag en man, som var högeligen bekymrad för sin själ. Han talade om för mig, att han hade haft en troende, gudfruktig moder; att hon hade dött, och att han hade hennes porträtt i sitt rum; men han hade fört ett så uselt liv, att han måst vända på porträttet, så att ansiktet kom mot väggen, för att han skulle slippa se sin moders blickar. Hennes böner förföljde honom dock, så att han icke hade någon ro. Det var Jesus, som sökte denne man genom porträttet på vägggen."
Dwight L Moody, ”Föredrag af D L Moody hållna i Amerika” (1876), s 494-495.
Dwight L Moody, ”Föredrag af D L Moody hållna i Amerika” (1876), s 494-495.
6 Comments:
Påminner om något som Per Åkerlund berättade en gång... Om hur en man upplevt det väldigt jobbigt att gå in i ett rum fullt av ikoner. Han kände att de tittade så strängt på honom. Mamma som ikon?
Påminner också om Göran Skytte, som inte vill ha ikoner i sovrummet...
Paminner mig om en "sed" bland vissa greker forr i tiden. Om folk var otrogna, sa brukade de - innan de "skred till verket" - forst vand ikonerna mot vaggen.
Intressant! Jag är fascinerade över hur detta med ikon-bruk och att anta sina näras "närvaro" (mer eller mindre "bildligt", s a s) genom bilder är något i grunden naturligt och självklart, även för människor som inte är i "ikon-traditioner".
Dumbledores kontor!
haha, just det!
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home