Tuesday, April 14, 2009

Respekt?

Än en gång: "Vi trodde du var värdelös och bara ett skämt, socialt utstött och övergiven av människor. Men tvärtemot våra förväntningar så hade du talang, och det visade sig att du därför (obs) var värd vår respekt istället för vårt hån."


Susan Boyle Stuns Crowd with Epic Singing - Watch more Funny Videos

10 Comments:

Blogger David Nyström said...

Precis, skulle det vara respekt? Att bedöma en människa enbart efter talang och förmågor...

6:25 PM  
Blogger joelh said...

"Jag fruktar grekerna även när de kommer med gåvor" -- denna underhållningsapparat avslöjar sin cynism och sin fruktansvärda människosyn även, eller kanske i synnerhet, när den är "generös".

7:26 PM  
Anonymous Pellegrino said...

Jes 53:2-3 klingar i mitt huvud.

10:01 PM  
Blogger Josef Bengtson said...

Word!

9:39 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hela hennes hjärta fanns i den sången. Vilken kontrast till all cynism runt omkring. Och visst kommer Jes. 53 för en... /bokmalin

12:39 PM  
Anonymous Tea Gustavsson said...

Right on target! Sorgligt är vad det är men tyvärr ofta så vi fungerar. Bra reflektion

6:26 AM  
Anonymous Magnus said...

Bingo ,Joel!!! Jag tror dock att väldigt få människor reflekterar över dylika omdömen...

Vi lär barn att tävla är något fint - s a s sportsligt och dessutom naturligt.

Vi säger till barnen i knattelaget att det viktigaste inte är att vinna utan att deltaga och ha kul.. Men ack.. Barnen ser med tiden hur de vuxna i sin relation till sport på vuxennivå/elitnivå bara har styrkan, vinsten, äran för ögonen. Likaså ser de små att sporttänkandet genomsyrar hela tillvaron: konkurens om jobb, d.v.s. matchning (återigen en sportterm i konjunktion med det fria kapitalets marknad) på arbetsmarknaden. Begreppet utslagen eller förlorare (också dessa ett tävlingsbegrepp) inbegriper således de individer som i livets tävlan och i brist på goda själförmögenheter inte är livsduglig annat i stöd av de starkas välvilja...

Vi lär alltså ungdomar att konkurens driver utvecklingen framåt; men inte om förlustens baksida. Nåväl Vem bryr sig? Värdet är det som individen presterar i relation till livet i en obönhörlig tävlan mot andra tävlande medmänniskor...

Kan då barn fostras till att bli något annat än det samtidens samhälle och kultur lär henne? Knappast...

Trons födelse; Hjärtats omskärelse och en levande relation med Jesus Kristus kan dock göra skillnaden i sättet vi ser och värderar människan och mänskligt liv... Men den kristna tron backar i Västvärlden.

Nietzsche försökte som bekant varna sina läsare för denne slavmoralens förkämpe; men förgäves emedan Han lever och har spiran och enligt löfte skall åter vända till Israel..

Se där några blixtsnabba och osammanhängande reflektioner...

PS. Fundera över följande: Är sport (givet dess väsen av tävlan och dess grekiska-mytologiska grund till gudarnas ära) något som en sann kristen skall ägna sig åt?

Albertus Magnus

4:04 PM  
Blogger joelh said...

albert magnus: Ja, Susan Boyle är ju en vinnare - och visst är hennes historia fantastiskt! i en mening speglar ju inslaget vår kultur: föraktet för den "svage" och avvikande finns här. Det är givetvis inget "Britain's got talent" skapar, och när det ger den svage en revansch är det ju starkt. Men berättelsen om Boyle hämtar ju sin dynamik och överraskningsmomentet ur det faktum att "Talang" ofta spelar med i den berättelsen genom att håna och hänga ut den svage. Det är alltså inget värnande om den svage per se, utan bara när den svage visar sig stark (vinner) är hon värd vår respekt.

Väckelsen motsatte sig ju tävlingsidrott över huvud taget, men så långt är jag dock inte beredd att gå. Jag tror att tävlan hör till livets goda, och att det kan lära oss viktiga saker. Förakt för förloraren hör givetvis inte dit, utan tvärtom är det möjligt att genom att själv tävla och förlora lära sig att ta motgång och inte se ner på den som förlorar. Dessutom är tävling ju en analogi till det kristna livet, som är en kamp. Jag håller dock med om att dessa saker inte kommer fram i vårt moderna förhållande till idrott och tävlan, där segrar är allt som räknas. Jag minns det mediala ramaskriet när Tommy Söderberg sa något i stil med "Fotboll handlar inte bara om att vinna."

10:22 PM  
Anonymous Magnus said...

Förvisso.. Det goda tävlandet (som möjligen infinner sig på lekens arena, fritidssportandets nivå långt borta från Mammons välde) bör väl var OK...

Frågan är dock om elitidrotten räknas dit. Vad jag menar är att idrotten speglar människans fallna natur och i någon mening högmodsynden.. Den som strävar efter att bli bäst i världen strävar inte efter att bli så bra som möjligt utan bättre än alla andra... Jag tror alltså, att elitidrotten aldrig vara något gott i sig själv..

När sedan tävlingstänkandet infinner sig på det samhällsekonomiska planet (vilket det gör) får vi djupa sociala problem och klasstänkande.. Då blir vinsten och avkastningen markören för tillbörliga politiska åtgärder.

Du har en poäng i att det är gott att vara en god förlorare (att s a s ta det med ro). Frågan är dock om man kan vara en god förlorare förrän man insett att man aldrig har deltagit i någon tävlan...

Analogin med tävling som Paulus gör i Filipperbrevet (om jag inte minns fel) brukar många troende hänvisa till emedan de inte förmår att ge upp sporten...

Jag menar tvärtom (med respekt för din exeges) att Paulus analogi snarare syftar till att degradera sporten (emedan dess segerkrans vissnar och all möda och träning läggs på denna fåfängliga syssla att bli nr 1)vis-à-vis den kraft som de kristna skall ägna sig åt för att nå sitt summum bonum (inte sant?)

Vi måste som kristna vara försiktiga med vår hänförelse för arenaspektakel (sport, bio, musik) emedan det hos den inititerade massan antager tillbedjande karaktär (huliganism, idoldyrkan, och lovprisande av styrkan/kraften)...

Du kanske minns somliga kyrkofäders inställning till de hedniska spektaklen som lockade dåtidens massa (Tertullianus och Augustinus kritiserar om jag minns rätt kristna som går på dylikt)...

Med vänliga hälsningar Magnus

3:45 PM  
Anonymous D said...

Fast personligen föredrar jag ändå att USA och Sovjet slogs om OS-medaljer och vem som skulle komma först till månen, och inte om vem som kunde skjuta av flest kärnvapen på kortast tid... (vilket jag misstänker varit alternativet).

12:45 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home