Inger Lundin fångar det i Dagen:
"'Status' i alla dessa mikrobloggars statusuppdateringar handlar allt mer sällan om vad man gör just nu utan beskriver vilken status man har i kändisvimlet eller i bekantskapskretsen. Hur lyckad man kan verka vara i sitt twitter-fönster medan ens 'followers', akutdrabbade av fönstertwittarsjukan, slutat att leva sina egna liv."
Fast som hon säger präglar denna attityd mer än bara twitter: facebook, bloggar, och livet i allmänhet. Problemet är att tekniken gjort detta till dygd. Det är ofta problemet med innovationer: tekniska, strukturella, ideologiska. Ja, det är samma människor, men teknikens förmåga att forma och i en förlängning förändra oss ska inte underskattas.
"'Status' i alla dessa mikrobloggars statusuppdateringar handlar allt mer sällan om vad man gör just nu utan beskriver vilken status man har i kändisvimlet eller i bekantskapskretsen. Hur lyckad man kan verka vara i sitt twitter-fönster medan ens 'followers', akutdrabbade av fönstertwittarsjukan, slutat att leva sina egna liv."
Fast som hon säger präglar denna attityd mer än bara twitter: facebook, bloggar, och livet i allmänhet. Problemet är att tekniken gjort detta till dygd. Det är ofta problemet med innovationer: tekniska, strukturella, ideologiska. Ja, det är samma människor, men teknikens förmåga att forma och i en förlängning förändra oss ska inte underskattas.
posted by joelh at
2:04 PM
3 Comments:
Ha ha....!
I så fall är mitt twitter snarare ett anti-twitter!
För det handlar ganska ofta om misslyckade matlagningsförsök, och annat förtretligt som händer i vardagen... :-)
Och jag skriver sällan mer än ett eller ett par inlägg i veckan - inte flera i timmen som vissa andra...
Det är så man kunde tro att en del tror att de upphör att existera om de inte syns på twitter hela tiden.
Vår tids slogan:
"Jag twittrar - alltså finns jag"??
Och jag som använder Twitter till att föra dialog med mina likasinnade om tillgänglighet på webben, HTML 5 och varför Apples produkter är så löjligt övervärderade (vilket ingen av mina Twitterkompisar tycker).
Ungefär som jag läser och använder bloggar - för resonemang, inte vardagsnonsens - var passar jag in?
Fast med twittrande som detta får jag inga normala efterföljare...
it-pastorn: ibland tänker jag: twitter & bloggar är den moderna, ensamma människans reaktion mot ensamheten. nuförtin sitter många av oss instängda på kontor o dyl hela dagarna, och vi lever rätt isolerat från varandra, iaf om man jämför med forna tiders tätt-packade liv. twitter & bloggar har ersatt tjattret på marknad & kyrkbacke, den dagliga interaktionen. På så sätt är det kanske egentligen något bra (givet förutsättningarna) - men pekar ändå på en fattigdomsaspekt i vår kultur.
ja, det kanske blev rörigt...
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home