Thursday, May 28, 2009

berättande

Här har Bengt Rasmusson en intressant text om människors berättelser om sina kärlekshistorier. Hur vi berättar säger mycket om vilka vi är, eller rättare sagt om vilken kultur som format oss. Det är värt att tänka på när semestertiderna närmar sig, och alla måste ha en bra narration om hur vi spenderar vår lediga månad. Här är tre tips på socialt accepterade sätt att berätta:

* Om du har varken pengar eller planer: "Jag ska va' ledig och göra ingenting. Bara vara, helt enkelt. Elva månader om året lever man ett så inrutat liv, nu vill jag unna mig lyxen att ta dagen som den kommer. Det blir nog många deckare i hängmattan."

* Om du inte planerar att resa utomlands: "Vi håller oss mest i Sverige. Åker nån vecka till föräldrarnas lantställe och hälsar på lite vänner här och var. Resa utomlands ska man göra på vintern, ja menar det känns som att juli är den sista månaden på året som man vill lämna Sverige!"

* Om du ska ta tag i uppskjutna renoveringar o dylikt arbete på huset: "I sommar ska jag ägna mig åt huset. Ska bli riktigt skönt att få va ute i det fria och arbeta med händerna. Det blir liksom något annat än att sitta instängd på ett dammigt kontoret och vända papper."

Sensmoral: för att framstå som en lyckad människa krävs inte prestation utan presentation!

1 Comments:

Anonymous Pär Parbring said...

Det här kan vi ju snabbt utvidga till andra av dessa sociala frågor som vi ställer till varandra, som "vad händer i helgen" (ska gå i kyrkan kanske inte så många svarar?). Och sen kan man ju fortsätta med att fascineras över hur vi ställer icke-öppna frågor: "Har ni det bra?" istället för "Hur har ni det?".

Naturligtvis handlar det ofta om vårt behov av sociala smörjmedel, beteendemönster att falla in i så att vi vet hur vi ska kunna hantera varandra. Frågan är vart det genuina intresset för medmänniskan tar vägen.

1:04 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home