Monday, June 29, 2009

Lästips

Ola Sigurdsons understreckare i SvD häromdagen om teologins återkomst, bland annat genom ateistiska vänster-filosofer som Žižek och Eagleton. (Han diskuterar i synnerhet Žižeks och Milbanks debattbok, "The Monstrosity of Christ".)

13 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Läs gärna denna intervju med Sigurdson om hans projekt om humor, religion och mycket mer. Verkar spännande:
http://www.gu-journalen.gu.se/innehall/Nyheter+Detalj/?contentId=880413

//Peter

12:20 PM  
Anonymous Anonymous said...

Märk också vilken bild Sigurdson använder för att beskriva teologens uppgift, stående vid kyrkans östra port, och jämför med förra postens hänvisning på den här bloggen: intervjun med Graham Ward.

Det känns som att dessa båda herrar ligger ganska nära varandra i sina perspektiv... /Peter

12:27 PM  
Blogger joelh said...

peter: tack för länken! jo, jag slogs också av den parallellen! Håller du med om att detta är teologens (enda) plats? Och är den inte lite för långt ifrån altaret... :)

12:48 PM  
Anonymous Anonymous said...

Måste man stå still? Kan man inte vandra fram och tillbaka? Procession och recession... Har för mig att Ward (som själv är präst) diskuterar detta med teologen vid altaret. Han hänvisar till den katolske fenomenologen Jean Luc Marion som jag antar placerar teologen där.

Jag gör nog någon sorts skillnad på prästens och teologens roll. Genom att dra sig tillbaka från altaret och söka distans kan vi få andra persepktiv på altaret - kristus, som sedan förmedlas till församlingen och staden utanför.

Vad skulle fäderna ha sagt?
//Peter

1:27 PM  
Blogger joelh said...

att röra sig mellan tron centrum (altaret) och den värld som kyrkan i någon mening existerar för tror jag är väldigt fruktbart. När jag läste intervjun med Ward saknade jag det andra perspektivet, men intressant att han tar upp det. jag har "Cities of God" i hyllan nu och ska försöka titta på den i sommar; det första av Ward jag läser. men han verkar vara väldigt populär, nästan mest omtyckt av alla RO-teologer (klart, konkurrensen är väl inte mördande..)

1:54 PM  
Anonymous Pär said...

Om man helt enkelt får spinna lite vidare på det han skriver, så funderar jag lite kring det där med kyrkans östra port. Öster är ju den riktning altaret står i. Att vända sig åt öster är att vända sig i tillbedjan och lovsång, att vända sig till Gud. Inte så att det utesluter samtalet med staden, inte alls. För mig utgör det dock grunden för teologiserandet.

4:13 PM  
Anonymous Anonymous said...

joel: Ja, Ward kanske är mest omtyckt av RO, tillsammans med cavanaugh om han nu räknas dit.

Samtidigt kan jag tycka att det är lite av en bloggosfärisk myt att de är så oförståeliga och svåra. Jag tycker mig ha läst andra akademiska texter som är långt mer svårtydda än de radikalortodoxa teologerna.Sen är ju en av poängerna att man tar ut svängarna - att skapa en filosofi och omdefiniera fenomen är ju inget smidigt projekt :)

Pär: Intressant. Jag tänker mig också att distanserandet från altaret inte behöver innebära ett distanserande från Gud, hur nu detta skulle gå till? Det ryms distans inom treenigheten - en passionerad teologi kanske behöver distans för att bli just passionerad... //Peter

6:58 PM  
Blogger joelh said...

peter: jag menade inte främst att de var svåra - fast Milbank är ju svår, Pickstocks "After Reading" rätt svår, liksom även Bentley-Harts "Beuty of the Infinite" - mer att inte minst Milbank anses typ halvgalen. På Duke, i samtal med studenter och så, fick jag uppfattningen att de uppfattades som lite slarviga. Som att de inte riktigt läste (på djupet läste) de texter de refererade till utan mer nyttjade dem - för polemik eller som bas för det egna tänkandet. De är ju rätt så kategoriska ibland. Det är en intressant anklagelse utifrån ett RO-perspektiv, inte minst: läsande är ju en praktik! (Sen gäller detta naturligtvis inte alla - om det ens gäller någon. Men jag tror kanske att den postmoderna generationen generellt läser slarvigare än den moderna...)

9:57 PM  
Anonymous Pär said...

Dags att krypa till korset: Nu har jag läst hela artikeln. ;)
Favoritcitat: "...bara ännu ett tecken på en normalisering av den intellektuella diskussionen i ett postsekulärt tillstånd."

Naturligtvis behöver teologin tala både till och med "aeropagen". Det är ju det många av kyrkofäderna sysslar med, kan man säga, när de översätter ett hebreiskt tänkande till den grekiska idésfären. Det är ju främst den nicenska trosbekännelsen ett lysande exempel på. Sigurdson vänder sig ju främst mot teologin som stående "i en särskild kyrkas tjänst", och använder där påsknatts-exemplet. Och så är det ju - Jesus lever inte bara i synagogan. Han vandrar framförallt runt bland folk, besöker dem, äter med dem, hela dem osv. Men han drar sig också undan titt som tätt, för bön och vila. Vänder sig ad orientem, som vi säger på kyrkiska. Mot öster.

Gällande svårigheten av att läsa RO kan jag väl bara instämma. Det finns säkert många svårare saker, men ibland kan man ändå undra om de inte är ute efter, som Sigurdson säger om Milbank och Zizek - effektsökeri. Ward's Cities of God minns jag dock som lite lättillgängligare. Länge sen nu...

10:41 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Det var en bra artikel.
Funderar lite kring John MacArthur sa hos Larry King en gång, när Larry frågade honom om koppling mellan kristendom och politisk makt: "Christianity is not about political power. It's about winning one soul at a time, everything else is prostitution." - fritt citerat ur minnet.

Nu kan man kanske inte säga att människor som John MacArthur är utan politisk inflytande eller makt. Men frågan är om det är en konsekvens av deras arbete, eller om det är något de själv har eftersträvad.- Med tanke på "att röra sig mellan tron centrum (altaret) och den värld som kyrkan i någon mening existerar för tror jag är väldigt fruktbart. "

10:44 AM  
Anonymous Anonymous said...

joel: Håller med dig om att milbank är svår - är han kanske en dålig författare?

Det du säger om slarvet är antagligen riktigt utifrån ett modernt perspektiv. Strategin att "låta fördomarna finnas kvar" och släppa anspråken på absoluta tolkningar av texter, som jag såg att det formulerades någonstans, kan ju uppfattas som en reträtt. Att satsa mer på retorik än metodik är ju problematiskt om man räknar med en sann tolkning av en text.

Frågan är, om vi drar upp fäderna igen, om t ex inte en Gregorios av Nyssa när han gör sin utläggning av Mose Liv, räknar med flera möjliga tolkningar av texten. Hans läsning av texten om Mose skulle ju också kunna benämnas som just "slarvig", och att han använder texten för att få fram sina syften - att beskriva själens resa till Gud.

Men detta är väl en del av RO:s projekt - att återupptäcka och omskapa fädernas förhållningssätt och metodik... //Peter

10:49 AM  
Blogger joelh said...

peter: jag har aldrig tänkt att det kunde vara metod i (den delen av) galenskapen! väldigt intressant- och inte konstigt då att perspektiven krockar. tacksam också för att du försett mig med ett mer djuplodade försvar för framtida slarviga läsningar :)

11:40 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag läste Julia Kristeva häromdagen och uppmärksammade att hon fick mycket kritik för att bryta med metoder, en, enligt henne själv, medveten strategi eftersom även metoderna kan misstänkas vara en del av en patriarkal struktur. (Så förstod jag henne).

Det blir intressant om man flyttar över resonemanget på teologin och förhållandet till modernitetens (sekulära?) vetenskapliga metoder... //Peter

11:04 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home