Saturday, July 18, 2009

Något om Tännsjö och utilitarismen

Jag hörde Torbjörn Tännsjö uttala sig i ett radioprogram idag, och han sa verkligen att han tyckte det var acceptabelt att döda spädbarn upp till ungefär ett halvår efter födseln. Till skillnad från till exempel Humanisternas Christer Sturmark så tror inte Tännsjö på så ovetenskapliga saker som människovärde, det vill säga att människan har ett särskilt, inneboende värde. Däremot tror han på lycka; ja man kan säga att lycka är Tännsjös gud och att lidandet är hans djävul. Den ena ska sprida ut sig så mycket som möjligt (jfr "Guds rike") och den andra ska utplånas.

Den kan ju låta bra - jag menar, vem vill inte vara lycklig? - men det finns ett antal problem med Tännsjös hållning.

För det första att lidande inte nödvändigtvis står i motsats till lycka. Många kan vittna om hur de genom lidanden och svårigheter funnit så väl mening som en djupare glädje i tillvaron.

För det andra att ett samhälle som anser sig behöva rensa ut lidande genom att utplåna det (i motsats till att bota det) uppenbarligen lider av en osund beröringsskräck gentemot lidandet. Det sjuka barnet som dödas ger alltså i ett sådant samhälle sitt liv för att andra ska slippa se det och lägga resurser på att ta hand om det. Detta vittnar om en ännu större sjukdom hos mördarna som tror sig göra mänskligheten en tjänst när de minskar "lidandet" genom att döda de lidande.

För det tredje (relaterat) är det en perverterande hållning att bemöta lidande med våld och inte barmhärtighet. Utilitaristerna tar ingen hänsyn till behovet av att utveckla dygder.

För det fjärde bygger utilitaristerna sina (o)moraliska system allt för abstrakt eftersom man inte tar någon hänsyn till personer utan bara till abstrakta värden som "lycka" och "lidande". Det gör bland mycket annat att de blir orealistiska: Man blir inte lyckligare i ett utilitaristiskt samhälle, för ekvationen är inte så enkel som Tännsjös modell försöker göra gällande.

För det femte är utilitarismen en parasitisk filosofi, för den måste utgå ifrån att de människor vars preferenser deras lyckokalkyler bygger på har nån slags basal moral. Om det skulle kunna visas att ett samhälles lycka skulle öka om man tv-sände tortyr av brottslingar skulle det enligt utilitarismen vara riktigt, vilket det ju naturligtvis inte är (man kan dra den här typen av exempel hur långt som helst). Likaså skulle en personligt applicerad utilitarism, där jag agerade för att hela tiden maximera min egen lycka, leda till en rovdrift på andra människor.

(Mer läsning se denna kritik av Peter Singers senaste utspel)

3 Comments:

Blogger Linus said...

Jag hörde förresten Tennsjö säga på en föreläsning, att det väldigt viktigt att bli mer konsekvent och genomtänkt i sina moraliska överväganden. Samtidigt, ville han verkligen inte vara den "personen" som konsekvent och genomtänkt (i det här fallet) offrar en människa för att rädda 10. Kul.

6:48 AM  
Blogger joelh said...

onekligen komiskt!

9:56 AM  
Anonymous Magnus said...

Vi får iallfall ge Tännsjö en elogé för att han brutalt ärligt visar att människolivet saknar värde emedan inget utanför henne; d.v.s. något Högre förankrar hennes värde...

Tännsjösamhället dröjer förhoppningsvis många år.... Inte desto mindre lär det smyga sig på...

Magnus

7:31 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home