Sunday, August 09, 2009

Frizon och "kristna band"

eller: Saker man borde sagt. Och inte sagt.

Kvällen efter man haft ett intressant samtal ligger man ofta och funderar på vad man borde sagt annorlunda. Igår var jag med i ett panelsamtal på frizon om huruvida det finns kristen konst. (Vilket hade att göra med en bloggpost jag skrev på temat för några månader sen). Det finns mycket man borde sagt annorlunda (t.ex. borde jag kanske kommenterat hänvisningen till "no graven images" lite mer sofistikerat än genom att säga att om man tyckte så kunde man bli muslim...) och kanske inte minst tydligare.

Men på frågan om hur frizonfestivalen borde tänka kring frågan kristna/icke-kristna band kunde jag sagt något i den här stilen:

"Varje sammanhang - politiska partier, intresseföreningar, geografiska gemenskaper, familjer, etc. - står för olika typer av lokal kunskap. Samma sak gäller för frizon: det finns här en lokal kunskap som är värdefull och som man ska vara stolt över. Målet är inte att 'bredda' denna i meningen att utsläta den eller försöka få den att så mycket som möjligt likna annan kunskap (t.ex. svensk dn-debatt kunskap), utan att fördjupa den. Detta bör vara frizonledningens mål: att fördjupa de egna perspektiven. Därför kan frågan om vilka band som ska inbjudas - kristna och icke-troende - inte avgöras principiellt och abstrakt, utan måste vara ett uttryck för praktisk visdom utifrån detta mål (telos), som alltså stavas fördjupning av det som finns. Frizonledningen måste finna en bra mix mellan band som representerar den kunskap som finns, och band (och talare, så klart) som man menar på något sätt kan bidra till en relevant fördjupning eller breddning utifrån den plats där man står. Detta måste vara kriteriet. Inte bara att 'skapa möten' eller att 'vidga vyerna'; detta har inget egenvärde. Frågan är istället: Vad skulle vi behöva fördjupa oss i (vilket också kan vara svängig pop eller instrumentell jazz) och kan detta band hjälpa oss med det?"

Eller pscha, kanske sa jag tillräckligt många obegripliga saker!

5 Comments:

Blogger Bengt Rasmusson said...

Bra sagt. Och ska man uttrycka samma sak när det gäller kyrkan och kristen tro, skulle man kunna säga så här: målet är inte att bli bättre på "översättning" eller "sökarvänlighet", utan bli bättre på att hjälpa varandra att tala (leva i) "Kanaans tungomål". Eller?

6:27 PM  
Blogger joelh said...

Mm, precis. Jag läser just nu en bok som heter "Culture Making" som talar om att kyrkan länge varit bra på att "engage culture" och "analysera kulturen" (den omgivande, alltså), men att den måste bli bättre på att själv skapa en kultur.

7:03 PM  
Anonymous Eric said...

Precis! Vad kan hjälpa oss (kyrkan) till fördjupning, är ett bra kriterie. Men då behövs också att den egna kulturen också utmanas av andra perspektiv på ett tydligare sätt. Då kan förhoppningsvis de egna perspektiven fördjupas. (Man förstår sig själv först i mötet med den andre, typ) Finns det inte ibland en rädsla i kyrkan för att låta sig utmanas av "det andra"?

12:06 PM  
Anonymous Sara said...

Jag tyckte du sa mycket vettiga saker, helt klart vettigast av dem som satt i panelen. Tyckte det var skoj att lyssna på er då jag själv skrivit en uppsats om kristen kultur.

3:29 PM  
Blogger joelh said...

eric: ja, jag tror det finns en sådan rädsla vilket har med vår oförmåga att hålla ihop trohet & öppenhet. jag tror att den tro jag har är den som bäst förklarar hur världen är funtad, men det innebär inte att jag därmed tror att vi har all sanning, eftersom sanningen alltid är större (den är bl.a. större än språket, vilket gör att vi aldrig kan känna den fullt ut). därför kan jag alltid berikas av andras perspektiv.

sara: fint att du fann det givande! skulle gärna titta på din uppsats, om du vill får du gärna skicka den till mig (du hittar min adress på http://www.uu.se/ om du söker personal högst upp i högra hörnet!)

9:37 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home