Monday, November 30, 2009

Kyrkohistorien på youtube #2: Billy Graham



Billy Graham, från hans hey-days. När jag först ser Martin Luther King och sedan Graham kan jag inte riktigt komma ifrån tanken att Graham är en vit man som försöker vara svart... Han skulle givetvis inte själv säga eller tänka så, men många av dragen från Kings predikostil dyker upp hos Graham - bara betydligt stiffare... (jfr 4:20: upprepningarna, vibratot)

Höjdpunkter ur klippet "Now, I'm looking at it the way God looks at it" samt givetvis skämtet vid 1:56.

2 Comments:

Blogger Gustaf said...

Underbar start på en spännande serie. Mer sånt! Kom att tänka på en Rob Bell predikan där han jämförde Graham med King och uttryckte en önskan om att få dela Kings vision om en bättre värld med Grahams vision om personlig omvändelse.

Mer tveksam till din svart-vit dikotomi. Visst är Kings retorik än mer organisk och Grahmas mer stolpig. Men det känns mer som ett personlighetsdrag och skillnad retorisk musikalitet. Det är ju samtidigt extemt slående hur sällan talekonst på den här nivån kan upplevas idag.

Måste ändå säga att Grahams predikan är mkt intressant. Min känsla är att hela denna omvändelsens teologi är förlorad idag. Ärendet att kristen tro har något att säga den som inte tror. Tanken på att omvändelse är något som kan beskrivas, talas om, förklaras. Och inte minst övertygelsen att omvändelsen är möjlig och inte bara att vi är ju alla syndare typ. Allt detta är som bortblåst från det jag hör och ser i svensk kristenhet.

2:18 PM  
Blogger joelh said...

jo, jag har nog alltid också varit lite tveksam till den här svart-vit analysen. Men ju mer tiden går, desto mer tycks jag börja finna den sannolik. Kings "organiska" retorik vs Grahams "stolpiga" handlar ju inte bara om dem, utan är ju tvärtom rätt så typisk för hur det låter i svarta resp vita kyrkor - än idag! Lägg ovanpå det motsvarigheterna inom populärkultur: Elvis som populariserar den svarta musiken på ett mer tillrättalagt sätt; jazzen, etc.

Du har definitivt en poäng när det gäller omvändelsens teologi i Sverige. Man slås av vilket självförtroende Graham talar om. Inte bara att han vågar säga "jag har Guds perspektiv", utan detta att han verkligen tror att han har något att säga; ett raster - frälsningens - som förklarar världen.

6:54 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home