Saturday, December 12, 2009

Adventskalender, lucka 12: Egyptisk eremit



Från västliga helgon till östliga. I denna tämligen unika film möter vi en människa från 1900-talet, som lever ett liv som vore det ännu 300-tal.

8 Comments:

Blogger Benjamin Ekman said...

tack för den.

fr. Lazarus var med i ett brittiskt program som heter "Extreme Pilgrim" där en anglikansk präst åker runt och pröva olika andliga övningar, typ. hursomhelst spenderade han en vecka ensam i Lazarus grotta och höll på o bli skogstokig.

det är ju lite typiskt mediasnack och kalla filmen för "The *Last* Anchorite". Det är ungefär som att [pocket]böcker gärna ska heta "The Lost X". Låter ju lite mer exciting då.

10:35 AM  
Anonymous Johan S. said...

Tack för luckan. Fascinerande!

Vad många inte vet är att vi har flera eremiter i Sverige också. Bland annat här i Uppsala.

11:48 AM  
Blogger joelh said...

ja, ryktet om eremiternas död är nog betydligt överdrivet. men "i" uppsala? - eller utanför. det var mer än jag visste (vilket dock inte säger så mycket..)

12:31 PM  
Blogger Jonas said...

Ni missar väl inte att det finns en del II också...

12:38 PM  
Anonymous Johan S. said...

Jo, faktiskt, i Uppsala.

Jag känner till två eremitvigningar i vårt stift det senaste året. Det är speciellt att vara med på en sådan vigning och höra de eviga löftena avläggas.

12:46 PM  
Anonymous Anonymous said...

Nu gör du något spännande, och viktigt, Joel, när du förbinder liturgin, som du uppehållit dig vid ett antal luckor, med askesen.

Anakoretens väg är förbryllande, förargelseväckande, frånstötande för alla som är främmande för frälsningens oumbärliga förutsättning: askesen.

Kan vi förstå anakoreten, och därmed askesen, om vi inte förstår vad vi är skapade för? Insikten om att vi är ämnade evigheten leder till en radikal omorientering av våra prioriteringar. Som Gregorios av Nyssa uttrycker det : ”Om du inser detta kommer du inte att tillåta ditt öga att vila på något i denna världen. Mer än så, du kommer inte ens att förundras över himlarna. För hur skulle du kunna beundra himlarna, när du inser att du förblir när de är borta? Himlarna skall förgås, men du skall leva i evighet med honom som är av evighet.”

Vad kan skänka oss, som inte är kallade att bli ökenaskter, denna insikt?

Svar: Liturgin.

För alla oss lekmän är liturgin den viktigaste arenan för vår askes. Här skänks oss en ny syn på världen; vi ser världen i ett eskatologiskt ljus. Därför har gudstjänsten ingen publik. Men utan liturgisk askes blir vi enbart åskådare – i stället för ett folk som skådar den härlighet som förvandlar oss – och hela kosmos – till en och samma avbild.

”Lugisupporter”

9:35 PM  
Anonymous Eva said...

Tack för en givande film från Egypten!
Tack för att du delade med dig på din blogg av föreläsningen du höll förut i Uppsala om Andens enhet.
Tack för krönikan om tålamod. Hjärtat blev mjukt och ögonen tårades. Blev nog fylld av den Helige Ande vid läsningen av din krönika.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=196627

11:04 PM  
Blogger joelh said...

Lugisupporter: dina reflexioner lämnar mig - till skillnad från ditt favoritlag - mållös. :) Nej, men allvarligt talat: sanna ord!

Eva: tack för det! roligt att höra!

12:33 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home