Kristen konst

"Why should the devil have all the good music?" Frågan har ställts av ett antal kristna profiler, från William Booth till Larry Norman. Men stämmer det verkligen? Är det inte tvärtom så att kyrkan har den bästa konsten? Det hävdar i alla fall Sherly Dent på brittiska The Guardian, och passar på att ge en släng åt samtidskonsten:

"Secular art today has all too often lost sight of this great gift of art, to transcend the human moment in the very act of capturing it. Instead it is too full of big gestures that squelch to dust human endeavour, quite literally in the case Roger Hiorns' pulverisation of a passenger aircraft engine. I detest the cynicism about humanity that clings to the conceptual nooks and crannies of secular, ironic, postmodern art."

Dent menar att det som gör den kristna konsten stor är inte dess "gudomlighet", utan dess fundamentala mänsklighet, och på motsvarande sätt resulterar den sekulära konsten i en tragisk reduktionism. Humanismen blir en nihilism, liksom.

Som Millinerd påpekar är det lite synd att Dent känner sig tvungen att lite polemiskt betona att den kristna konsten "egentligen" främst är "mänsklig" (och inte kristen) - det finns som bekant ingen motsättning mellan den kristna tron och bejakandet av människans värdighet. Tvärtom. Och om konsten är ett uttryck en kulturs själ så tycks det, om vi följer Dent, som att en gudlös kultur i längden inte förmår att bejaka den människa hon sökt placera i Hans ställe.